Herr talman! Jag har inga problem med marke-
ringen på slutet, men jag är något förvånad över hur
Hans Andersson har kunnat få intrycket att kvinnor
inte skulle vara med i kampen. I så fall skulle jag ha
påstått att männen skulle driva den ensamma. Det
vore ju fullständigt absurt.
Det som jag däremot betecknar som en litet gam-
maldags hållning är att bara kvinnorna själva - det
finns fortfarande de som har den inställningen - måste
föra kampen mot alla de förtryckande männen, efter-
som alla män är sådana eller i alla fall potentiella
sådana. Det är den inställningen som jag är glad över
att färre och färre är anhängare av.
Fler och fler inser att män och kvinnor tillsam-
mans bör arbeta för det jämställda samhället. Vi kan
inte göra det i motsättning med männen utan tillsam-
mans med männen. Sedan kan män, precis som kvin-
nor, ha olika åsikter om detta - vad förtrycket tar sig
för uttryck, om hur stor omfattningen är och om det
strukturella etc. Men jag hoppas ändå att vi tillsam-
mans skall kunna arbeta mot målet det jämställda
samhället, där alla har lika möjligheter och rättigheter
i reell mening, inte bara i formell mening.