Fru talman! Sverige framhålls ofta i olika interna-
tionella sammanhang som ett föredöme när det gäller
jämställdhet, och det med all rätt. Vid en internatio-
nell jämförelse ligger vi långt framme när det gäller
jämställdheten mellan kvinnor och män.
Men trots detta finns det stora och tydliga brister i
vårt land. Vi har i realiteten en mycket lång väg kvar
att vandra innan vi kan hävda att Sverige är ett jäm-
ställt samhälle. Det finns anledning, tycker jag, att
vara otålig över att framåtskridandet på detta område
går så långsamt som det gör.
Det betänkande som vi nu diskuterar kan delas
upp i två olika delar. Dels handlar det om förändring-
ar i jämställdhetslagen, dels behandlas ett antal mo-
tionsyrkanden från allmänna motionstiden som tar
upp jämställdhetsfrågorna i ett vidare perspektiv.
För att börja med ändringarna i jämställdhetslagen
kan jag säga att det handlar om väldigt svåra avväg-
ningar och tolkningar. Det handlar t.ex. om att defini-
era begreppet sexuella trakasserier. Det är naturligtvis
självklart att inga sexuella trakasserier, och för den
delen inga andra trakasserier heller, är acceptabla på
en arbetsplats eller annorstädes. Men den svåra av-
vägningen är att i lag försöka definiera vad som skall
räknas som sexuella trakasserier och vad som inte
skall göra det. Många gånger handlar det om subjek-
tiva bedömningar och upplevelser, och det är svårt att
fastställa objektiva kriterier.
En annan fråga som är svår att hantera lagstift-
ningsmässigt är arbetsgivarnas ansvar för att förebyg-
ga att sexuella trakasserier kan förekomma på en
arbetsplats. Hur skall ett sådant här förebyggande
arbete ske? När skall förebyggande insatser sättas in,
etc? Det finns ett antal frågor man kan resa.
Detta är som sagt svåra avvägningar, men vi har
från Centerns sida ändå valt att acceptera regeringens
proposition i denna del. Även om lagstiftningen inte i
alla delar kan bli helt glasklar är det av väldigt stor
vikt att samhället, bl.a. genom jämställdhetslagens
bestämmelser, mycket tydligt markerar att det är en
allvarlig fråga och att sexuella trakasserier på en ar-
betsplats aldrig under några förhållanden kan accepte-
ras.
Fru talman! När det gäller den andra delen av be-
tänkandet behandlas en mängd förslag från allmänna
motionstiden. Det råder på centrala områden en väl-
digt stor samsyn mellan en mycket stor majoritet i
utskottet om vikten av att gå vidare på vägen mot ett
mer jämställt samhälle. Men trots att vi har en långt-
gående lagstiftning och trots att vi har en jämställd-
hetsombudsman i Sverige kan vi inte säga annat än att
takten i utvecklingen mot ett jämställt samhälle är
alltför svag.
Löneskillnader till kvinnors nackdel inom samma
yrke består, och likadant är förhållandet mellan typis-
ka mans- respektive kvinnoyrken. När det gäller frå-
gan om vilka som bestämmer i olika sammanhang är
förhållandena med några få undantag sådana, att
kvinnorna är klart underrepresenterade.
Stat och kommuner, likväl som de privata arbets-
givarna, är ungefär lika dåliga i det praktiska jäm-
ställdhetsarbetet. Radikala förändringar måste till för
att situationen skall bli acceptabel.
Lika lön för lika arbete borde vara en självklarhet.
Det skall givetvis inte bara gälla inom samma yrke,
utan också komma till uttryck vid värdering av kvin-
no- respektive mansdominerade yrken. Det är ganska
lätt att inse att t.ex. sjuksköterskor skulle ligga i ett
helt annat löneläge om männen utgjorde en majoritet i
yrkesgruppen.
Jag tror alltså inte att förklaringen till detta är den
som Christel Anderberg redovisade i sitt anförande.
Hon sade att löneskillnaderna beror på att kvinnorna
är inlåsta i ett offentligt monopol, och det är därför
som löneutvecklingen har varit så svag för deras del.
Det finns ju andra delar av den offentliga verksamhe-
ten som är minst lika monopolistiska, t.ex. rättsväsen-
det, där det finns yrkesgrupper som har ganska bra
betalt. Ett exempel är åklagarna. Monopolbegräns-
ningarna finns där, men det är ett typiskt mansdomi-
nerat yrke. Därför tror jag att t.ex. åklagare har ett
helt annat löneläge än vad t.ex. sjuksköterskor har.
I barnomsorgsdebatten har stor kraft lagts på att
diskutera pappamånad som ett sätt att få papporna att
stanna hemma åtminstone en liten del av föräldrale-
digheten. Jag är för min del övertygad om att om
löneskillnaderna på arbetsmarknaden inte var så stora
som de nu är skulle det här problemet med all sanno-
likhet lösas av sig själv. De flesta barnfamiljer har
nämligen inte råd att bortse från de ekonomiska kon-
sekvenserna av hur föräldraledigheten delas mellan
mamman och pappan, och då blir det den, i de allra
flesta fall mannen, som har den högsta inkomsten som
jobbar för att man skall klara familjens försörjning.
Vi kan konstatera att lagstiftning, regler och sank-
tionsmöjligheter uppenbarligen inte räcker för att
uppnå ett jämställt samhälle. Ett problem i samman-
hanget är att sannolikt alltför få känner till eller, ännu
värre, inte vill inse hur illa ställt det är med jämställd-
heten i vårt land. Okunnighet kan motverkas med
upplysning, opinionsbildning och attitydpåverkan.
Det finns därför anledning att som ett komplement till
övriga åtgärder i vårt land initiera en brett upplagd
informations- och opinionsbildningskampanj för att
påskynda jämställdhetsarbetet.
Ett annat sätt att råda bot på de orättvisa löneskill-
naderna är att utveckla olika system för arbetsvärde-
ring. Det här tar vi från Centerns sida upp i en reser-
vation.
Avslutningsvis en liten kommentar till ytterligare
en reservation från Centern till det här betänkandet.
Det handlar om Arbetsdomstolen, dess funktion och
sammansättning vid tvister om lönediskriminering. Vi
understryker att det är oerhört viktigt att en rättvis
könsfördelning speglas i AD:s sammansättning när
man hanterar den här typen av mål. Det finns också
anledning att i den här typen av mål komplettera AD
med experter på diskrimineringsjuridik och jämställd-
hetsfrågor.
Fru talman! Med de här kommentarerna till betän-
kandet och våra reservationer vill jag konstatera att
jag självfallet står bakom samtliga reservationer till
utskottsbetänkandet där Centern finns med men att jag
nöjer mig med att yrka bifall till reservationerna nr 16
och nr 25.