Fru talman! Vi fortsätter regera, utropade Göran
Persson glatt på valnatten 1998. Så här snart fyra år
efteråt kan vi inse att detta glada utrop har medfört ett
mycket högt pris för Sverige och för miljön.
Fru talman! När man går ut i en vanlig livsme-
delsbutik och ska köpa mjölk, smör, bröd eller rökt
skinka finns det ett bästföredatum så att man ska veta
när gränsen är nådd för att födan ska vara tjänlig.
Bortanför det datumet äter man på egen risk, och
ganska snart börjar det att lukta illa om paketen.
Vi borde ha ett bästföredatum även på politiska
beslut. När det gäller energipolitiken är den gränsen
sedan länge passerad. Ingen i debatten här i dag
kommer att förneka att dagens energipolitiska beslut i
allt väsentligt baserar sig på ett över 20 år gammalt
beslut, nämligen folkomröstningen om kärnkraften
1980. Allt utgår ifrån detta så tolkade och även om-
tvistade beslut. Regeringen klänger sig envist fast vid
det passerade som en bebis vid sin älskade napp. De
vägrar inse att på 20 år har en hel del hunnit förändras
och att deras mentala snuttefilt är både trasig, möglig
och bortom all räddning.
De energipolitiska riktlinjer som antogs i riksda-
gen 1997 och de nya som vi ska anta här i dag skadar
Sverige både som industri- och miljönation. Särskilt
allvarligt är det att genomföra den förtida avveckling-
en av kärnkraften. Det innebär en kapitalförstöring
som saknar motstycke. Det kommer att medföra väl-
färdsförluster på sikt. Miljön skadas, och det blir
svårare att bekämpa arbetslösheten. De synliga ef-
fekterna ser vi tydligt. Elpriserna stiger, och hela
samhällets energiförsörjning hotas vid stark kyla eller
avbrott i någon del av nätet. Samtidigt har elförbruk-
ningen ökat konstant. Sammantaget under år 2000
ökade elanvändningen med 2 % netto jämfört med
åren innan. Även i fortsättningen förväntas elkon-
sumtionen öka med ca 2 % per år, allt enligt Ener-
gimyndigheten.
Efterfrågan kommer att öka medan utsläppen bor-
de minska. Risken för torrår och stränga vintrar kvar-
står, och då, fru talman, ska Sverige stänga väl funge-
rande, rena och säkra svenska kärnkraftverk som ger
en stabil tillgång till el. Regeringen hoppas att man
snart ska hitta ersättning till 50 % av den svenska
energiproduktionen, kanske genom att bygga många
fler förfulande och störande vindkraftverk eller elda
lite mer biobränsle i ett certifikatsystem som ger böter
åt den som inte köper sin kvot av grön el.
Fru talman! Det som inte syns, i alla fall inte till
en början, är de ökade utsläpp som kommer att bli
följden av detta energipolitiska beslut eftersom vi
kommer att bli tvingade att importera mer energi
producerad av olja och kol. Praktiskt nog ska det ske
en bedömning av de miljömässiga konsekvenserna
först efter det att hela Barsebäcksverket är stängt.
Men redan i dag varnar Energimyndigheten för ef-
fekterna av stängningen av Barsebäck 2. Det finns,
säger man, en klar risk för elbrist under torrår, speci-
ellt i Syd- och Mellansverige. Utsläppen beräknas öka
med 4-6 miljoner ton koldioxid bara vid avstäng-
ningen av Barsebäck 2. Det är verkligheten i Sverige.
Om vi sedan multiplicerar detta med alla kärnkrafts-
reaktorer som Sverige har kan alla och envar förstå
att detta är en miljöförstörande politik utan all like.
Praktiskt nog syns inte de ökade koldioxidut-
släppen i Sveriges statistik eftersom det är så fiffigt,
fru talman, att energi som importeras statistiskt sett
inte har några utsläpp. Ett utsläppens svarta hål är
bildat. Så praktiskt! Björn "Houdini" Rosengren. Det
låter det.
Fru talman! Återigen har en proposition från rege-
ringen i sin luddighet lyckats reta upp oss som är för
en fortsatt användning av kärnkraft samtidigt som de
som är emot också är sura. Kärnkraften ska avvecklas
snabbt men samtidigt i allt väsentligt vara grund för
svensk energipolitik under de närmaste 30-40 åren.
Fast det fanns det ju ingen politisk majoritet för, sade
Göran Persson. Det är inte alltid lätt att vara en tydlig
opposition när det är så oklart vad regeringen egentli-
gen vill och föreslår.
Fru talman! Folkomröstningen om kärnkraften i
Sverige genomfördes den 23 mars 1980, dvs. för över
22 år sedan. Under den här perioden har avsevärda
tekniska framsteg gjorts inom många områden, själv-
klart även inom energiområdet. Samtidigt har man
också vunnit en ökad insikt om olika energikällors
miljöeffekter, t.ex. i frågan koldioxid. Till detta
kommer att både väljargruppers och t.ex. riksdagens
sammansättning har förändrats sedan folkomröst-
ningen genomfördes. De väljare som har tillkommit
sedan 1980, drygt 2 ½ miljon, har inte fått uttala sig i
kärnkraftsfrågan. Jag själv är t.ex. en av dem. I dag
tycker svenska folket att kärnkraften ska vara kvar
eller t.o.m. utvecklas.
Kärnkraftstekniken har varit föremål för en snabb
utveckling, inte minst på säkerhetsområdet. Vid dis-
kussioner inför folkomröstningen fanns det heller
inga som helst reservationer för att nya tekniska in-
novationer kan förändra såväl säkerhets- som miljö-
aspekter på kärnkraftsanvändningen. Det är orimligt
att dagens och också morgondagens energipolitik ska
styras utifrån 1980 års folkomröstning och de förhål-
lande som då var kända.
Utformningen av energipolitiken måste självfallet
påverkas av nya omständigheter som har tillkommit
sedan vi hade folkomröstningen, t.ex. har ju ener-
gifrågornas globala karaktär, inte minst genom växt-
huseffekten, blivit allt tydligare.
Fru talman! Vi fortsätter regera, sade Göran Pers-
son glatt på valnatten 1998. Så här fyra år efteråt kan
vi inse att detta glada utrop har medfört ett mycket
högt pris för Sverige och för miljön.
Denna proposition är luddig och utan särskilt
många skarpa förslag, och de förslag man har är i
grunden felaktiga. Därför bör hela propositionen
avslås, och regeringen bör komma tillbaka med ett
nytt och bättre förslag.
Jag rekommenderar varmt ett studiebesök i Fin-
land, där den politiska majoriteten investerar för
framtiden och vill bygga ny kärnkraft. Silja Line har
flera turer varje dag.
Fru talman! Bästföredatum är passerat för länge
sedan för s:s, v:s och c:s energipolitik. Låt nu i stället
nya krafter ta Sverige in i framtiden, där energipoliti-
ken blir en tillgång och inte ett hinder!
Jag står självklart bakom alla Folkpartiets reser-
vationer, men jag kommer endast att yrka bifall till
nr 1 och nr 6.