Fru talman! När det gäller detta med antalet år, 40
år och 25 år, kom vi i 1997 års beslut fram till något
som jag tyckte var väldigt bra. Vi avskaffade då den
årtalsexercis som jag tyckte att vi hade fastnat ganska
mycket i i folkomröstningen 1980. Vad vi ändrade på
1997 var att vi inte satte något slutdatum, utan vi satte
ett datum för när omställningen till ett uthålligt ener-
gisamhälle skulle börja.
Ola Karlsson uppehåller sig mycket vid basindust-
rin, den elintensiva industrin, sysselsättningen och
välfärden. Det är bra, tycker jag, därför att det är
oerhört viktiga frågor.
Vi har hela tiden sagt att avvecklingen ska ske i
en sådan takt att vi fortfarande slår vakt om syssel-
sättning och välfärd. Och vi har många gånger talat
om basindustrin och den elintensiva industrin. Vad vi
kan se efter det att vi har stängt Barsebäck 1 är att det
inte har påverkat basindustrin och den elintensiva
industrin ett endaste dugg. Sysselsättning och välfärd
har inte minskat. Det blev en minskning under den tid
då Ola Karlssons parti var i regeringsställning, men
sedan har det skett en ökning.
Jag noterar att Moderaterna i sin motion skriver
att man avslår förslagen om mål för el producerad
med förnybara energikällor, att man avslår målen och
förslagen om vindkraften, att man avslår förslagen
om stöd till solvärme, att man avslår lokala och regi-
onala initiativ. Det finns ingenting som är nytt i den
moderata motionen. Det finns ingenting som leder
utvecklingen framåt, utan man håller hela tiden fast
vid att man absolut måste koka vattnet med uran. Det
måste man inte för att behålla basindustrin och den
elintensiva industrin.
Min motfråga till Ola Karlsson är: Hur tänker ni
er det i en framtid, eftersom kärnkraften ändå inte
kommer att finnas för evärdlig tid?