Energipolitik

Fru talman! Energipolitikens mål är att på kort

och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi

på villkor som är konkurrenskraftiga med dem i om-

världen. Energipolitiken ska skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en kost-

nadseffektiv energiförsörjning med låg negativ på-

verkan på hälsa, miljö och klimat. Energipolitiken ska

också underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Genom detta främjas en god eko-

nomisk och social utveckling i hela Sverige.

Fru talman! Detta har jag och många andra sagt i

debatten flera gånger, och det tål att upprepas därför

att det är viktiga principer för energipolitiken.

I dag tar vi ytterligare ett viktigt steg i förnyelsen

och omställningen av det svenska energisystemet.

Med 2002 års energiproposition fortsätter vi soci-

aldemokrater det samarbete vi inledde med Centern

och Vänsterpartiet i samband med 1997 års energipo-

litiska beslut. Tillsammans tar vi ansvar för framti-

dens energiförsörjning. Detta samarbete är en styrka

för svensk energipolitik. Uppgörelser över den s.k.

blockgränsen i riksdagen är viktiga för tydligheten

och stabiliteten och är grundläggande för miljön,

jobben, tillväxten och välfärden i vårt land.

Riktlinjerna för energipolitiken ligger fast. Vad vi

föreslår är en ny inriktning på de styrmedel som ska

påverka utvecklingen mot en säker energiförsörjning

till konkurrenskraftiga priser och med så lite negativ

påverkan på hälsa och miljö som möjligt.

I det betänkande vi behandlar i dag håller våra tre

partier fast vid det samarbete och de mål som väglett

svensk energipolitik alltsedan mitten av 1990-talet.

Huvudinriktningen på åtgärderna ligger också fast.

Det är genom forskning, utveckling och tillvarata-

gande av ny teknik som det uthålliga energisystemet

skapas.

Det nya med 2002 års beslut är som sagt att vi

ändrar inriktning på de styrmedel som ska påverka

utvecklingen på lite kortare sikt. 1997 års program

innehöll subventioner till förnybar el och till minskad

elanvändning. Utvärderingar visar att vi på vissa

områden bör välja en något annorlunda väg.

För det första innehåller propositionen en ny me-

tod för att främja andelen miljövänlig och förnybar

elproduktion. Syftet är att kraftigt öka ambitionsni-

vån, stimulera teknikutvecklingen och hålla nere

kostnaderna. Vi vill införa ett system för handel med

gröna elcertifikat som ska träda i kraft vid årsskiftet.

Producenter av förnybar el ges rätt att ge ut och sälja

sådana certifikat. Producenterna får därmed en extra

intäkt utöver den intäkt som fås via elförsäljningen.

Principen för gröna certifikat är att varje produ-

cent av grön el - t.ex. sol, vind, biobränsle - får dels

sälja sin el på den gängse marknaden, dels sälja ett

antal certifikat per producerad megawattimme. Dess-

utom föreslås särskilda åtgärder för att främja vind-

kraften och öka kunskapen om effekter av havs- och

fjällbaserade vindkraftsanläggningar.

För det andra innehåller propositionen åtgärder

för att vi måste använda energi effektivare. En effek-

tivare energianvändning stimuleras genom ökade

satsningar på information och utbildning, kraftig

förstärkning av den kommunala energirådgivningen

och fortsatt upphandling av energieffektiv teknik.

Förslagen innebär att lokala och regionala initiativ

främjas i första hand och att de statliga insatserna får

en tydlig inriktning på metodutveckling, rådgivning

och information.

För det tredje innebär propositionens förslag att

kraftvärmens konkurrenskraft i energisystemet stärks,

dels genom certifikatsystemet som ju omfattar bi-

okraftvärme, dels genom att vi aviserar en förändring

av kraftvärmebeskattningen så att kraftvärme i

fjärrvärmesystemen beskattas på samma sätt som

industrin. Samtidig produktion av värme och el är

miljö- och energimässigt effektivt oavsett bränsle.

Sammantaget innebär förslagen ökad produktion i

våra kraftvärmeverk och därmed minskad import.

För det fjärde meddelar vi i propositionen att det

nu är dags att ta ytterligare ett initiativ i kärnkrafts-

frågan. Att skapa förutsättningar för avveckling av

kärnkraften har varit en av huvuduppgifterna för

energipolitiken ända sedan folkomröstningen 1980.

Avvecklingen inleddes med Barsebäck 1. Kärnkraften

byggdes ut under en relativt kort period, mellan åren

1972 och 1985, och svarar i dag för ungefär hälften

av Sveriges elproduktion. En alltför snabb avställning

av återstående reaktorer skulle skapa stora problem

för välfärden, sysselsättningen och miljön. Därför

anser vi att när reaktorerna stängs måste annan kon-

kurrenskraftig och miljövänlig elproduktion finnas på

plats.

I Tyskland träffades i juni 2000 ett avtal mellan

regeringen och kraftindustrin beträffande stängningen

av de tyska kärnkraftverken. Genom avtalet fastställs

en total elproduktionsram. Ramen formuleras som en

maximal energimängd som kan produceras i de be-

fintliga reaktorerna under deras återstående livslängd.

Parterna bedömer att denna energimängd är tillräck-

ligt stor för att ersättande produktion ska kunna fasas

in i en lämplig takt. Produktionsvolymen kan relativt

fritt fördelas i tiden och mellan kärnkraftverken. När

den avtalade totala produktionsvolymen är uppnådd

ska samtliga reaktorer vara utfasade. Avtalet inne-

håller även åtaganden från båda parter avseende den

framtida energiförsörjningen.

Ett avtal liknande det som träffats i Tyskland kan

ha betydande fördelar. Ett sådant avtal kan innebära

att avvecklingen kan genomföras på marknadsmässi-

ga villkor och medge tid för anpassning. De sam-

hällsekonomiska kostnaderna för avvecklingen och

riskerna för störningar i elproduktionen kan därige-

nom minska.

Våra tre partier ska nu gemensamt analysera det

tyska avtalet och se om en liknande överenskommel-

se kan åstadkommas i Sverige. Självklart måste den

svenska överenskommelsen anpassas till svenska

förhållanden som i flera avseenden skiljer sig från

den tyska. Syftet bör vara att träffa en överenskom-

melse som skapar gynnsamma förutsättningar för en

företagsekonomiskt försvarbar fortsatt drift och en

successiv avveckling av den svenska kärnkraften.

Detta ska ske samtidigt som annan miljövänlig elpro-

duktion tas i drift och elförsörjningen tryggas.

Omställningen av det svenska energisystemet

måste ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat sätt och

med ett långsiktigt perspektiv. En bred politisk enig-

het och en nära samverkan mellan stat, kommun och

näringsliv är en väsentlig förutsättning för en fram-

gångsrik energipolitik.

Regeringen kommer därför att bjuda in företräda-

re för kraftindustrin till överläggningar i syfte att nå

en överenskommelse om en långsiktigt hållbar politik

för den fortsatta omställningen av energisystemet.

Sverige får med det beslut vi fattar i dag i kamma-

ren en bred politisk majoritet i riksdagen för en ener-

gipolitik som tryggar elförsörjningen för såväl företa-

gen som konsumenter, till konkurrenskraftiga priser

och med liten negativ påverkan på hälsa och miljö.

Det förtroendefulla samarbete som vi har på energi-

politikens område utvecklas framöver genom nya

överläggningar, dels kring sådana frågor som vi nu

utreder och utvärderar, dels kring inbjudan till kraft-

branschen om samverkan.

Fru talman! Eftersom det här är min sista debatt i

Sveriges riksdag, vill jag tacka alla kamrater i nä-

ringsutskottet för ett gott kamratskap och många

friska debatter.

Jag vill också särskilt tacka kansliet för det gedig-

na arbete ni gör som underlättar för oss ledamöter.

Särskilt vill jag tacka Karin Falkmer, Christina Pet-

tersson och Harald Bergström som liksom jag kom-

mer att lämna riksdagsarbetet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän-

kandet och avslag på samtliga reservationer.

I detta anförande instämde Reynoldh Furustrand,

Marie Granlund, Nils-Göran Holmqvist, Karl Gustav

Abramsson och Anne Ludvigsson (alla s).