Fru talman! Efter Barbro Andersson Öhrns lysan-
de inlägg skulle jag kunna gå ned och sätta mig igen.
Hon är bra inte bara som vice ordförande i utskottet,
hon har också på ett utomordentligt bra sätt lagt ut
texten om det gemensamma arbete som Socialdemo-
kraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har gjort
när det gäller denna proposition. Men för att det ändå
ska komma till protokollet och till statistiken att jag
har hållit ett anförande och att DN sedan inte slarvar
på lamellerna så att man framstår som helt overksam i
riksdagen så yrkar jag bifall till förslaget i näringsut-
skottets betänkande 17 och därmed till en av de ab-
solut bästa propositioner som regeringen har lagt
fram under denna mandatperiod, Ola Karlsson.
Jag är stolt med självklart inte helt nöjd. Och det
tror jag fru talman instämmer i. Som gammal mil-
jökämpe vet Birgitta Dahl mycket väl att ambitioner-
na och den vilja man har inte alltid räcker till för att
få det tempo på miljöarbetet som man kanske innerst
inne vill ha. Men stolta kan vi vara, även om vi inte är
helt nöjda.
När vi nu förnyar 1997 års historiska överens-
kommelse mellan Socialdemokraterna, Centern och
Vänsterpartiet tycker jag att man kan konstatera att
1997 års uppgörelse har tjänat den svenska energipo-
litiken väl. Den satte på allvar i gång den nödvändiga
miljö- och energiomställningen som vi innerst inne
alla vet är nödvändig. Och motiveringen är helt enkel
och mycket klar, nämligen att vi, gott folk, inte kan
fortsätta som tidigare med att dopa industrisamhället
med förföriskt billig energi grundad på radioaktivt
uran och fossila bränslen. Båda energikällorna är inte
bara farliga utan också oändliga. Och en fortsatt dop-
ning med sådan billig och farlig energi är helt enkelt
förödande för mänskligheten. Dessa isotopa fossiler-
na, Ola Karlsson, ger alltför farliga biverkningar. Om
vi fortsätter att dunka in den här uranbaserade och
fossilbaserade energiförsörjningen så finns det ingen
biologisk mångfald i framtiden.
Kärnkraften går alltså på övertid, och det är känt
från arbetslivet och näringslivet att övertid inte är av
godo, det stressar folk sönder och samman, och man
går in i väggen. Den väggen vill vi undvika. Då tyck-
er vi att denna proposition och detta betänkande som
stöder propositionen är bra steg på vägen. Propositio-
nen och betänkandet bygger på erfarenhet samlad
under många år, och vi inser att en hållbar tillväxt
kräver en rejäl omstrukturering. Den måste man dock
göra ömsint för att nå fram till de nödvändiga effekti-
viseringarna, den nya tekniken och den nya produk-
tionen som i ökande grad i enlighet med denna pro-
position blir förnybar.
Jag begriper inte de tidigare replikskiftena. Ni i
den församlade men dock väldigt splittrade borger-
ligheten, alltså den del av borgerligheten som inte
ingår i denna överenskommelse, har först och främst
inga alternativ till att öka andelen förnybar energi.
Och det fullkomligt lysande med denna proposition är
att vi tar tag i det väsentliga, nämligen att öka andelen
förnybar energi relaterat till den svenska konsumtio-
nen. Så om vi skulle importera den smutsigaste dans-
ka kolkraften som vi kan hitta, Ola Karlsson - efter
det borgerliga maktövertagandet i Danmark ser det
tyvärr ut som om danskarna är på väg till en mörkblå
energipolitik - hjälper det inte, eftersom andelen
förnybar energi ökar år från år enligt denna proposi-
tion via dessa elcertifikat. Jag förstår därför inte er
oro. Dessutom finns det möjlighet att höja ribban från
10 terawattimmar år 2010 till 15 terawattimmar år
2015 i fråga om den svenska elkonsumtionen. Och
det måste väl ändå vara steg i rätt riktning som visar
att vi rör oss åt rätt håll, och det tycker jag är det
väsentliga.
En annan del som vi satsar på är energirådgivning
ute i kommunerna. Det påpekas mycket riktigt i re-
servationer att den kanske inte har varit en mätbar
faktor i sammanhanget. Men i de nästan 300 svenska
kommunerna ska man komplettera energikontoren
med att direkt ha folk av kött och blod ute bland all-
mogen, och de ska dessutom ha ett vidgat uppdrag.
De ska nämligen inte bara vända sig till de enskilda
hushållen nu utan också till små och medelstora in-
dustrier. Och där finns det en mycket stor potential.
Björn Karlsson på Linköpings universitet har
mycket tydligt visat i exemplen Volvo och Electrolux
att det tillverkas bilar, tvättmaskiner och liknande i
Sverige med elförbrukning dubbelt upp per maskin.
Och det finns ingen anledning. Man borde skämmas
som svensk när den svenska industrin är så energi-
ineffektiv.
Jag vet att man i en kommande rapport kommer
att visa att även små vanliga och hederliga svenska
industrier faktiskt är lika slösaktiga. Det finns alltså
en stor potential att hämta hem på det området, förut-
om att vi ökar andelen förnybar produktion i system-
et.
Jag tror för min del att det finns all anledning att
samordna dessa utökade resurser till den kommunala
energirådgivningen med det pågående Agenda 21-
arbete som finns i många kommuner och det mycket
ambitiösa miljömål som denna riksdag har spikat och
som nu via Miljödepartementet ska verkställas runt-
om i vårt land. Att man samkör detta som Barbro
Andersson Öhrn var inne på tror jag är oerhört vä-
sentligt.
En annan plusfaktor är kraftvärmen där vi är ense
över alla partigränser om att det är effektivt oavsett
bränsle att producera både värme och el. Detta skarpa
förslag kommer fram på höstkanten i budgeten.
Jag tror att kraftvärmebeskattningsfrågan tillsam-
mans med de gröna certifikaten för biobränsleprodu-
cerad el ger underlag för att stänga Barsebäck 2, så är
1997 års uppgörelse säkert i hamn, och vi kan med
full kraft ägna oss åt den nya energiuppgörelsen.
Sedan talar vi också om samsyn, samarbete och
samverkan. Och jag tror att den tyska modellen som
jag har talat om när det gäller kärnkraftsavveckling
mycket väl kan utvecklas till en svensk modell. Kan
vi då ena oss med elproducenterna och på gemensam
grundval och efter samordning av våra synpunkter få
fram en vettig tabell för kärnkraftens avveckling ger
det en ökad styrka och stabilitet inte bara för den
svenska basindustrin utan också för Sveriges ageran-
de ut i världen. Här talas det om att vi ska ersätta
hälften av den svenska elproduktionen och att det
skulle vara väldigt problematiskt. Gott folk, uppgiften
är värre än så. I det europeiska energisystemet är över
90 % i dag icke förnybar energi i det totala systemet.
När man då ska fördubbla från 6 till 12 % inom EU
återstår 88 %. Likadant är det i världen som helhet.
Det är alltså en väldigt stor arbetsuppgift som vi har
framför oss. Och vi kan inte enbart begränsa vårt
synfält till den svenska ankdammen.
Vi i Vänsterpartiet tror att det är en styrka i miljö-
arbetet och energiarbetet om den svenska regeringen
och den svenska riksdagen, åtminstone en bra majo-
ritet, tillsammans med den tunga industrin och nä-
ringslivet kan ha samma målsättning och samma
färdriktning. Det stärker möjligheterna att få igenom
den politiken på internationell nivå.
Gott folk! Den här propositionen och betänkandet
är inte bara bra, det är bättre. Men det återstår själv-
klart väldigt mycket att göra, kanske det mesta. En
kritik som jag tycker är berättigad är att energipropo-
sitionen inte tar upp transportsidan, men vi har inte
orkat behandla det området också. Men vi i Vänster-
partiet tycker för vår del att de gröna certifikaten är
en så bra affärsidé att de borde vi införa även vad
gäller drivmedel för att tränga undan bensin och die-
sel. Det hoppas och tror jag kommer förslag om så
småningom.
Det återstår mycket. När vi samlade upp allt som
inte var färdigt och klart efter propositionsarbetet fick
vi hela korgen full och mer därtill med olika utred-
ningar, icke färdiga och icke fullföljda förslag som
finns och som vi arbetar vidare med. Det samarbetet
mellan Socialdemokraterna, Vänstern och Centerpar-
tiet är ett envist segt arbete men ett mycket gott sam-
arbete, skulle jag vilja säga.
I det här arbetet har jag för min del i alla fall inte
horisonten inställd på mandatperioder, alldeles oav-
sett hur det går den 15 september. Men om man nu
fortsatt ska få en seg envis smålänning vid rodret
tillsammans med s och c ska man kryssa Lennart
Värmby vid valet. Det ska skickas speciellt via TT ut
till landet.
Vi har alltså en längre tidshorisont, nämligen att
se framtiden som en möjlighet för kommande gene-
rationer, och då räknar man inte årtal.
Jag önskar slutligen att den partipolitiska strid
som rått sedan folkomröstningen om kärnkraft skulle
kunna upphöra och att majoriteten skulle kunna bred-
das. Jag noterar, precis som Barbro Andersson Öhrn
gjorde, att Kristdemokraterna har egna reservationer
som andas stor förståelse. Man ställer bl.a. upp för de
målsättningar som vi har vad gäller energimål för det
förnyelsebara.
Jag skulle gärna se att Miljöpartiet blev lite mind-
re fundamentalistiskt och något mer anpassade sig till
verkligheten. Då skulle alltså en majoritet kunna
breddas med kd och mp, och det vore en gudabehag-
lig gärning, tror jag.
Att industrin och miljörörelsen inleder och för-
djupar samtal och dialog är också en nödvändig förut-
sättning för framtiden och att certifiering, ISO
14 000, EMAS och indikatorer för att mäta paramet-
rarna förbättras. Då skulle vi kunna nå fram till den
situation där vi konsumenter också utnyttjar vår kon-
sumentmakt. Det betyder, för att tala det engelska
språket, att man ger power to the people. Det är fak-
tiskt nödvändigt.
Avslutningsvis, gott folk! Elcertifikat, energiråd-
givning, kraftvärme, avtal om kärnkraftsavveckling -
det är många flugor i en smäll. Jag tror att det här blir
en väldigt solig sommar med väldigt få flugor.