Fru talman! Så har då Socialdemokraterna, Väns-
tern och Centern stakat ut energipolitiken för de när-
maste åren. Energipolitiken är ett diffust hastverk.
Den är till för att låsa frågan inför valet. Den är ett
maktpolitiskt redskap. Den är till för att möjliggöra
olika regeringsbildningar och konstellationer efter
valet. Det här är tredje gången Centern sviker kärn-
kraftsavvecklingen, det är andra gången Vänstern gör
det, och jag vet inte vad vi ska säga om Socialdemo-
kraterna som har haft regeringsmakten och kunnat
genomföra den politik de har velat. De har kunnat
följa folkomröstningsbeslutet från linje 2, om de har
velat. Men de vill inte, och de har inte velat - eller
också är det just det de har gjort: De har velat.
Vi hade gärna velat delta i utformningen av pro-
positionen från Miljöpartiet, men det gick inte efter-
som vi avkrävdes att acceptera att det inte skulle
finnas något slutår för kärnkraftsavvecklingen. Ob-
servera att det nu inte längre handlar om att vi inte
ska ha någon årtalsexercis, som det pratades om efter
1997 års uppgörelse. Nu handlar det om att det inte
ska finnas något slutår. Det är en avsevärd skillnad.
Det kunde vi naturligtvis inte ha som utgångspunkt i
energiförhandlingar, och därför kunde vi inte vara
med.
Av våra kontakter med industrin och kärn-
kraftsproducenterna har det framgått klart att utan
slutår tror man inte på avveckling utan planerar för
fortsatt drift under lång tid, och det är vad som sker
nu: Man investerar för fortsatt drift under lång tid.
Vår slutsats är att kärnkraftsavvecklingen är in-
ställd. Den här propositionen, liksom många tidigare,
går ut på att föra frågan från dagordningen inför valet.
Ytterligare en gång är talet om avveckling bara reto-
rik, både för Socialdemokraterna, Vänstern och Cen-
tern, och det är sorgligt att se. Chansen till makt efter
valet är det som har avgjort partiernas ställningsta-
gande.
Ändå är det fortfarande så att kärnkraften är farlig.
Uranbrytningen innebär stora faror både vad gäller
strålning och andra föroreningar. I Sverige vill vi inte
ha uranbrytning. Vi sade nej till det i kommunala
folkomröstningar. Uranbrytningen orsakar cancerfall
i de länder vi importerar uran ifrån. När det gäller
driften har vi ett dåligt underlag om säkerheten. Ingen
ordentlig säkerhetsanalys är gjord sedan 1979.
Nu tillsätts en säkerhetsutredning, men den borde
ha varit klar innan regeringen började förhandla med
kärnkraftsindustrin, som man ju har lovat göra. Det
hade varit ett självklart krav att den utredningen
skulle vara klar då. Kravet på en ny utredning har
funnits sedan 1988, då det visade sig att Oskarshamn
2 var mycket farligare än vad det borde vara. Risken
för härdsmälta i Oskarshamn 2 är 25 gånger högre än
ägaren Sydkrafts eget säkerhetsmål. Barsebäcksre-
aktorn har låg säkerhet. Så varför har denna utredning
dröjt så länge? Varför är den inte klar nu när resulta-
tet skulle ha behövt vara framme?
Jag anser också att vi borde ha ett miljömått på
kärnkraften. Hur många becquerelsekunder ger en
kilowattimme upphov till? Hur många cancerfall i
länderna vi köper uran från ger en kilowattimme
upphov till? Vi vet också att det är betydande strål-
ning i drift, och vi vet att avfallsfrågan inte är löst.
Processen för att bestämma var och hur kärnkraftsav-
fallet ska förvaras ger upphov till stark kritik. Egent-
ligen är det ju nu så att det är acceptansen i kommu-
nerna som är avgörande för var avfallet ska placeras,
inte säkerheten.
Vi är också mycket kritiska till att Socialdemo-
kraterna, Centern och Vänstern inte har använt sig av
möjligheten att avveckla med marknadsmekanismer.
Det har visat sig att just marknadsmekanismer är ett
effektivt sätt att avveckla. Finansdepartementet har
fått brev från Vattenfall där man vädjar om att kärn-
kraftsskatten ska bort. Man skriver: Om inte kärn-
kraftsskatten snart reduceras kommer det att leda till
en förtida avveckling av ett eller flera kärnkraftsag-
gregat med påföljd att elpriserna stiger. Med kraftigt
reducerad kärnkraftsskatt kommer den befintliga
kärnkraften däremot att bli klart lönsam.
Det är alltså denna skatt, som kan avveckla med
marknadsmekanismer, som Rosengren har varit ute
och erbjudit att kärnkraftsföretagen ska slippa, innan
de ens har satt i gång förhandlingarna kring kärn-
kraften. Jag tycker att det är ganska absurt. Regering-
en, Vänstern och Centern hade alltså möjlighet att
välja en väg som skulle ha inneburit en avveckling,
men de valde att inte ta den chansen. Man kan fråga
sig varför.
Att ta bort kärnkraftsskatten verkar vara regering-
ens öppningsbud till industrin, samtidigt som Rosen-
gren har gått ut med att det kan ta 30-40 år innan
kärnkraften är avvecklad. Det betyder en drifttid på
ungefär 60 år. Det är en lång drifttid för en reaktor.
Då går den hela sin livslängd ut. Jag tycker inte att
man ska kalla det avveckling om reaktorerna går sin
livslängd ut. Det här är i stället ett öppningsbud till
kärnkraftsindustrin om att den lugnt kan investera och
göra sina renoveringar, för de kommer att betala sig:
Kärnkraften kommer att gå så länge den bedöms vara
ekonomiskt lönsam.
Det viktiga nya som händer i den här propositio-
nen är resonemangen kring gröna certifikat. Den här
frågan var Miljöpartiet intresserat positivt till, särskilt
till en början, för idén är inte fel. Men det finns
mycket kritik man kan rikta mot hur man har använt
gröna certifikat i propositionen och hur det görs.
Jag ska hålla mig till principerna nu för att inte bli
för långrandig. Den viktigaste svårigheten nu är att
marknaden blir väldigt begränsad. Det borde nog ha
varit ett krav att man hade kommit överens inom
Norden för ett sådant här system. Det blir alldeles för
litet när man bara har ett system inom Sverige. Det
har man också nästan klart sagt i propositionen, och
därför har man inkluderat saker som man kanske
egentligen inte vill ha i det här systemet: t.ex. stor-
skalig vattenkraft finns inkluderad. Även om man
säger att man inte har tänkt bygga ut några nya älvar
finns de med i systemet som möjligheter till att få
bidrag.
Nytillskottet är väldigt viktigt, och här sätter man
i propositionen en nivå på tio terawattimmar förnybar
el till 2010. I EU har man arbetat fram ett förslag på
vad länderna borde kunna åstadkomma, och där har
man uppskattat att Sverige borde kunna åstadkomma
25 terawattimmar förnybar el till 2010. Men rege-
ringen, Vänstern och Centern valde att lägga sig på
mindre än hälften av vad EU tycker att vi borde kun-
na klara av. Dessutom kan de tio terawattimmarna i
stort sett täckas av byte av bränsle i kraftvärmever-
ken. Enligt Energimyndigheten kan 14 terawattimmar
per år täckas av bränslebyte från fossilt till biobräns-
le. Till 2010 behövs det då ingen tillkommande ener-
gi för att uppfylla det mål som Socialdemokraterna,
Vänstern och Centern har satt. Ingen tillkommande
energi behövs. De tio terawattimmarna kan täckas av
bränslebyte.
Sedan är det naturligtvis viktigt att det fungerar så
att biobränslen blir lönsamma och att bränslebytena
blir av. Det här är något som man har lovat att se
över. Men det hade behövts ny kraft i systemet, sär-
skilt om man menar någonting med en kärnkraftsav-
veckling.
Nu väljer regeringen, Vänstern och Centern att
lägga sig på en så skamligt låg nivå när det gäller
förnybar el att ingen ny kraft behövs. Vindkraften har
blivit väldigt märkligt behandlad i propositionen. Den
riskerar att inte byggas ut alls till 2010.
Förslaget om övergångsstöd till vindkraften är
inte tillräckligt för att den ska få långsiktigt stabila
villkor. För att investeringar i vindkraft ska komma
till stånd måste regeringen ta fram ett nytt förslag till
kompletterande stöd för vindkraften som ger en till-
räcklig långsiktighet. Jag tycker också att man ska
inrätta ett kompetenscentrum för vindkraft, och då
vore Gotland en lämplig plats.
Vindkraftsutredningen har lagt fram en del förslag
till förenkling och samordning för att uppfylla lagar
och regleringar kring vindkraft. Här tycker jag att
regeringen borde komma med ett förslag för att man
ska kunna åstadkomma denna samordning och för-
enkling av tillståndsprövningen som utredningen har
tagit fram.
Fru talman! Om vi skulle ha avvecklat kärnkraften
som tanken var hade vi behövt göra någonting åt
energisystemet. Man skulle ha behövt att ersätta
kärnkraften med effektivisering, sparande och kon-
vertering till nya energislag. Men grunden för en
lyckad omställning är att marknaden fungerar. Därför
är det så anmärkningsvärt att regeringen inte har visat
någon lyhördhet för de signaler som tyder på att el-
marknaden inte fungerar bra.
På producentsidan svarar bara tre kraftproducen-
ter, varav Vattenfall är den största, för nästan all
produktion i Sverige, samtidigt som det finns bety-
dande konkurrensfördelar för stora nationella produ-
center, och på konsumentsidan är läget bedrövligt.
Det har många som har försökt att byta leverantör
erfarit, eftersom de stora bolagen har maskat.
Men det största problemet är att marknaden fun-
gerar så att den gynnar att konsumenter använder
mycket energi vid fel tid, alltså när systemet är hårt
belastat. Konsumentkollektivet subventionerar dem
som använder el på ett felaktigt sätt och vid fel tid-
punkter. Detta är naturligtvis barockt, och det kom-
mer inte att hjälpa att förbjuda direktverkande el
eftersom det med detta system är så lönsamt. Man
borde i stället göra direktverkande el till ett olönsamt
alternativ.
Fru talman! Jag hinner inte med alla viktiga saker
som jag hade tänkt att säga.
Jag glömde att säga att jag yrkar bifall till reser-
vationerna nr 4, 11, 16 och 24, men jag står naturligt-
vis bakom alla våra reservationer.