Fru talman! Jag vill bara säga något i all korthet i
denna fråga som har skapat så mycket
oförsonlighet, som i första hand extrema religiösa
samfund och enskilda religiösa extremer bär
ansvaret för.
Förra året anordnade pingstförsamlingar m.fl.
samfund en hatorgie på Brotorget i Bollnäs mot de
homosexuella och deras rätt att registrera sitt
partnerskap och därmed mot erkännande av de
homosexuellas rätt till sin kärlek. Jag skäms över
att just de som predikar kärleks- och
solidaritetsbudskapet är de som med hat, hotelser
och lögner förnekar tusen och åter tusen människor
i vårt land rätten till sin kärlek.
Självfallet säger dessa mörkrets profeter att även de
homsexuella skall ha rätt till sin kärlek, men de
skall inte tillerkännas rätten att få leva öppet i vårt
samhälle. De homosexuella skall inte tillerkännas
rätten att få registrera sin kärlek, sitt partnerskap
och på så sätt kunna få känna att de nu äntligen
vågar leva öppet med den som de älskar, med den
som de har älskat i kanske 10, 15 och 20 år, men
som de inte har vågat att visa öppet. Så långt
sträcker sig inte kärleksbudskapet och
solidariteten.
Visst har vårt land kommit långt när det gäller
respekten för att kärlek existerar också mellan man
och man, mellan kvinna och kvinna. På den tiden
som jag växte upp fick man veta att homosexualitet
var något förskräckligt. Det var mycket psykiskt
sjuka personer som ägnade sig åt sådant. Vilken
skada man åsamkade alla dem som hade känslor
från man till man, från kvinna till kvinna!
Jag har många gånger tänkt på dessa unga män och
kvinnor som utsattes för denna fruktansvärda
sanning. Hur många tusen och åter tusen
isolerades, berövades sin rätt att visa kärlek på
grund av ett samhälles fullständiga avsaknad av
neutralitet när det gällde olika samlevnadsformer?
Nu känner jag igen situationen. Nu är åter dessa
kärlekslösa fanatiker i farten. Men har ni tänkt på
hur mycken skada, hur mycken rädsla, hur mycken
självförnekelse som ni återigen tvingar fram? Har
ni tänkt på hur många i er egen närmaste omgivning
som ni tvingar att förneka sina egna äkta känslor
och sin äkta kärlek? Ni värjer er och förnekar att ni
har fördomar. Men, säger ni, ett registrerat
partnerskap är ett erkännande av en
samlevnadsform som kan locka många att tro att
samhället jämställer homosexualitet med
heterosexualitet. Det är just den argumenteringen
som avslöjar hur ni dömer ut människors rätt till sin
kärlek.
Redan nu har konsekvenser av mörkrets profeters
propaganda visat sig. En icke okänd kds-politiker i
Kristianstad, Egon Brodin, gick ut i
Kristanstadsbladet den 1 juni i år och skrev bl.a.
följande: Tänker du som riksdagsman att bli en
lögnernas, dödens och pedofilernas företrädare?
Tänker du bli en lagstiftningens och familjernas
dödgrävare? Vågar du säga nej och inte bara fegt
avstå från att rösta på ett lagförslag som förklarar
själva grunden till samhällets fortbestånd som
oväsentlig?
Jag har inte hört någon kds-politiker i den här
församlingen som har tagit avstånd från dylik
smörja, lögner och hemskheter. Det vore klädsamt
om någon kunde göra det.
Fru talman! Tiden är knapp. Jag vill avslutningsvis
citera ur en fin artikel som har skrivits av Helene
Odenljung i tidningen Nu från den 2 juni. Artikeln
har rubriken ''Ja till kärleken!''.
''Visst är det fantastiskt när två människor möts och
blir förälskade! Denna oerhörda känsla av kärlek,
att få ge och ta, få känna sig bekräftad. Och när
man träffar den rätte, blir träffad av blixten eller då
magin uppstår och man känner: Detta är för alltid,
jag älskar och är älskad!''
Och vidare:
''Varför är det så svårt att se kärlek som kärlek?
Varför blir vissa männsikor rädda för, och rent av
äcklade av, att två människor älskar varandra?
Kärleken mellan Eva och Hans är vacker. Men
kärlek mellan Kajsa och Stina är det inte.''
Det är detta som den här frågan handlar om i dag,
och det är därför som det är så viktigt att rösta ja
till förslaget i detta betänkande om
partnerskapslag.