Fru talman! Jag vill börja med att se lite tillbaka i
tiden och säga några ord om de förhandlingar som
föregick Nicefördraget. Riksdagen fick information
genom att vi hade en speciell arbetsgrupp med repre-
sentanter för varje parti. Jag vill ge regeringen en
eloge för det sätt på vilket detta genomfördes. Vi fick,
såvitt jag kan bedöma, all relevant information och
kunde också ställa frågor och lämna synpunkter under
förhandlingarnas gång.
Även under förhandlingarna i Nice hade EU-
nämnden täta sammanträden och blev informerad.
Även i detta fall tycker jag att vi fick en bra inblick i
vad som skedde. Utrikesministern kom själv vid flera
tillfällen till telefonen för att ge direktrapporter in-
ifrån förhandlingsrummet. Så långt är allt bra.
Möjligen kunde vi påverka en del före dagarna i
Nice, men väl där hade väl egentligen vi små nationer
att förhålla oss till vad som hände. Möjligheten att
påverka underlättades inte heller av att ordförande-
landet Frankrike i slutet av förhandlingarna gick över
till att separatförhandla med enskilda eller grupper av
stater.
Sista informationen fick vi vid midnatt. Då var
flera frågor fortfarande öppna. Dagen efter fanns det
flera frågetecken om vad de senast fattade besluten
egentligen innebar. Detta är en förhandlingsform som
inte är acceptabel ur flera synvinklar, men den vikti-
gaste invändningen är frånvaron av demokratisk in-
syn i vad som faktiskt händer.
Fru talman! Fördraget presenteras som en helhet
som man kan anta eller förkasta. En möjlighet hade
varit att presentera det framförhandlade fördraget som
ett betänkande i olika delar som de nationella parla-
menten sedan hade haft att ta ställning till. En sådan
behandling av fördraget hade varit betydligt lång-
sammare, men den hade haft fördelen att den demo-
kratiska insynen och påverkansmöjligheten hade ökat
betydligt.
I Nice insåg man förhoppningsvis att detta var
sista gången en fördragsförhandling gick till på detta
vis. Nästa regeringskonferens ska ju förberedas ge-
nom ett konvent. Ska det öka demokratin måste i så
fall konventet arbeta fram ett antal förslag som sedan
kommer tillbaka till de nationella parlamenten för
diskussion och avgörande.
Regeringskonferensens resultat blir sedan minsta
gemensamma nämnare för de inblandade staterna. Då
finns det möjlighet för medborgarna till full insyn och
utkrävande av politiskt ansvar av oss som har varit
med och beslutat.
Nicefördraget sägs vara förutsättningen för ut-
vidgningen. Vi har hört det här tidigare. Men det är
inte formellt riktigt, vilket också har konfirmerats av
kommissionens ordförande Romano Prodi efter Ir-
lands nej. Däremot är Nicefördraget kanske en nöd-
vändighet för att de stora länderna ska kunna accepte-
ra en utvidgning. Nicefördraget ger ju de stora län-
derna en ökad makt genom röstviktning, möjlighet till
blockerande majoriteter och flexibel integration. Men
då ska man väl ärligt säga att det är det som är skälet.
Fru talman! Nicefördraget innebär att vi flyttar
beslutskompetens från den svenska riksdagen till
EU:s institutioner. Kvalificerad majoritetsomröstning
införs på ytterligare ett 30-tal områden. Det innebär
att vi i detta parlament kan bli överkörda av en majo-
ritet inom EU - och de svenska väljarna kan inte
utkräva ansvar av andra länders regeringar. Det här är
en försvagning av demokratin, och det borde erkän-
nas.
Utskottsmajoritetens förklaring av huruvida Nice-
fördraget innebär ett överlämnande av beslutsrätt eller
ej är talande. På s. 2 i betänkandet kan man på första
raden läsa: "Ett godkännande av Nicefördraget inne-
bär att beslutanderätt överlåts till EG." På femte ra-
den kan man sedan läsa: "Vidare konstateras i betän-
kandet att det ej sker någon överföring av beslutande-
rätt till EU."
Jag vet att det är skillnad på EG och EU i detta
sammanhang. Men för gemene man tror jag inte att
detta är speciellt klargörande. Det finns kanske bättre
och ärligare sätt att beskriva förslagets innebörd,
speciellt efter JK:s utlåtande.
Konventets uppgift med EU:s framtidsfrågor
tycker jag är en god ansats. Men en sak tycker jag är
viktig: Om man nu ska fråga folk - och det säger man
att man ska; man ska ha en allmän diskussion - måste
man ju också ta konsekvenserna och ta svaret på
allvar. Jag har en rädsla för att konventet kommer att
göra upp facit innan man frågar. Då blir det ungefär
samma respekt för frågorna som EU har visat mot
Irland. Det tror jag inte att vi är betjänta av.