Herr talman! Jag skall också försöka ha disciplin
när det gäller anförandets längd liksom dess innehåll.
Herr talman! KU har fått två anmälningar i det här
ärendet, som ingår i granskningsbetänkandet. Det
gäller både den förra och den nuvarande regeringens
hantering år 1994-1995 av en GATT-rapport om
Sveriges handelspolitik. Som både Kenneth Kvist och
Peter Eriksson har påpekat anser anmälarna att den
senarelagda tidpunkten för GATT-rapporten och den
svenska regeringens rapport i anslutning till denna
under år 1994 berodde på att man inte ville skada ja-
sidan inför folkomröstningen den 13 november 1994.
Herr talman! Jag nödgas nu göra både Kenneth
Kvist och Peter Eriksson besvikna. Den analys de har
gjort kan höras bestickande och riktig. Nu är det inte
så hemskt enkelt som de båda tidigare talarna har
redogjort för när det gäller den här frågan. Det finns,
som jag ser det och som utskottets majoritet också har
konstaterat under sin beredning, inte något stöd för de
här teorierna.
Det finns tre skäl till att tidpunkten för rapportens
publicering blev fastlagd till december månad 1994.
För det första var GATT-rapporten, som vi fick
höra av förra statsrådet Dinkelspiel vid utfrågningen,
lågt prioriterad. Jag tror att vilken regering som helst,
vilken färg den än hade haft, hade gjort samma be-
dömning. 1994 var ett arbetstyngt år, inte minst för
Handelsdepartementet och Europaministern. Före
GATT-rapporten fanns, på prioriteringslistan, arbetet
med EU-propositionen. Också förhandlingar både
med GATT och EU gick före.
För det andra innehåller GATT-rapporten, som
Peter Eriksson påpekade, ett påhäng, vilket inte är så
vanligt. Det är de s.k. tre boxarna, som ni har varit
inne på. De var ju beroende av hur folkomröstningen
skulle utfalla. Frågan var om boxarna, som utgjorde
GATT:s synpunkter på Sveriges anslutning till EU när
det gäller handelsförbindelserna, skulle vara med i
GATT-rapporten eller inte.
För det tredje har ni rätt på ett ställe, men från fel
utgångspunkt. I det infekterade klimat som rådde
hösten 1994, där både ja- och nej-sidan - inte minst
nej-sidan - kastade kniv och målade den lede på väg-
gen i alla frågor, ville inte regeringen utsätta sig för
beskyllningen från nej-sidan att återigen otillbörligen
ha blandat sig i folkets suveräna ställningstagande till
medlemskap i EU. Läser man GATT-rapporten inne-
höll den nämligen många positiva saker om Sverige.
Det är skälet till att tidpunkten blev senarelagd.
Dessutom är det GATT som bestämmer tidpunk-
ten efter hörande av respektive regering i det land
man skall granska. Publiceringsdatumet är dessutom
avhängigt av när rapporten blir färdig. Före publice-
ring skall nämligen också medlemsländerna i GATT,
från den 10 maj 1994, ha två månader på sig att
granska innehållet.
Jag yrkar, herr talman, bifall till KU:s betänkande
och avslag på reservation nr 8.