Herr talman! Jag är mycket glad över att arbets-
lösheten spelar en viktig roll i den här debatten och
skulle bara med några ord vilja ange varför jag är
övertygad om att Sverige återigen kommer att bli det
land som går i spetsen för att finna nya metoder och
bekämpa det onda som arbetslösheten utgör. Jag gör
det genom att ställa två mycket enkla frågor, som är
helt avgörande för trovärdigheten i om vi skall lyckas:
1. Finns det behov i Sverige och Europa som vi
inte klarar att tillfredsställa i dag men som borde
tillfredsställas, som vi borde möta? Jag tror att alla är
beredda att svara ja på den frågan.
2. Finns det människor som vill arbeta men som
inte får arbeta, som inte ges den chansen i dag? Svaret
är också där ett tydligt ja.
Därmed anser jag att politikernas och demokratins
uppgift är att se till att behoven och människornas
vilja till insatser kan komma samman. Jag säger inte
att det är lätt, men jag är fullständigt övertygad om att
det finns möjligheter att göra detta. Jag känner en
stark förpliktelse för svensk socialdemokrati att, lik-
som tidigare årtionden, ta ett stort ansvar i detta avse-
ende. Men jag välkomnar andra partiers insatser här i
Sverige och partier i andra delar av Europa som kan
medverka till att skapa både teorier som behövs och
praktiska reformer.
Om det är något som skulle ha lockat mig att vara
kvar i ledande ställning i politiken, så är det denna,
som jag ser det, historiska uppgift. I stället för att nu
som det sista inbjuda till fortsatt polemik vill jag bara
göra markeringen att här finns det faktiskt utrymme
för alla som vill bidra konstruktivt.