Herr talman! Det låter på några av Kurt Ove Jo-
hanssons repliker till andra talare här som om upp-
stramningen av riktlinjerna kanske ändå inte är så
viktig.
I den gemensamma texten talas det om att övervä-
ga och precisera. I folkpartireservationen när det
gäller Indonesien talas det uttryckligen om en mer
strikt definition. I så fall kanske det finns en nyans-
skillnad och kanske inte bara en skillnad i nyans. Det
förklarar i så fall en del av Kurt Ove Johanssons tidi-
gare polemik, att han inte riktigt vill dra de slutsatser
av den gemensamma texten som många av oss andra
tycker är naturligt.
Till mig sade han uttryckligen att bedömningen av
läget när det gäller mänskliga rättigheter redan sker på
frivillig väg och att det inte finns något tvång. Det är
väl bra om det är så, om vi nu skall utgå från att det är
så. Jag förutsätter för ögonblicket ingenting om hur
det står till med detta i verkligheten. Men om det nu
är på det sättet, kan det ju också stå med i riktlinjerna.
Det kan ju inte vara så farligt. Det borde vara ganska
logiskt. När vi nu har konstaterat att det har skett en
glidning i hur riktlinjerna tillämpas, borde man kunna
dra denna enkla slutsats, eller hur?