Fru talman! Barbro Westerholm gjorde en mycket
vacker deklaration till kärleken och toleransen. Jag
har inte en enda invändning mot den vackra verbala
deklarationen. Så långt är vi fullkomligt överens.
Jag instämmer till fullo.
Är Barbro Westerholms kärlek och tolerans
obegränsad? Det är inte min -- just därför att jag
värnar om kärlek och tolerans. Jag inser att man
måste ha ett normsystem och att man måste sätta
upp gränser. I annat fall blir det inte kärlek och
tolerans. Barbro Westerholm vet lika väl som jag
att civilisationen och kulturen är ett mycket tunt
skal över ganska otrevliga krafter. Även om jag i
grunden har en mycket positiv människosyn inser
jag att det krävs mycket lagstiftning och många
normsystem för att värna kärlek och tolerans.
Allt det som Barbro Westerholm säger går att
tillämpa på kärlek även i andra relationer. Varför
gäller det endast parrelationer? Vad har Barbro
Westerholm emot adoption och insemination i
homosexuella parförhållanden? Vad är det för fel
på det?
Jag vet att jag inte kommer att få något svar. Barbro
Westerholm deklarerade avslutningsvis att hon inte
förmår leva upp till det hon säger, nämligen kärlek,
tolerans, respekt för andra människor och för att
andra människor faktiskt har andra värderingar.
Hon väljer det billiga knepet. Barbro Westerholm
sjönk mycket i min aktning genom den utsagan. Jag
har haft stor respekt för henne tidigare och upplevt
henne som parhäst i samband med
tobakslagstiftningen. Jag har upplevt henne som en
mycket klok och omdömesgill kvinna tillika chef för
gamla Medicinalstyrelsen. Den kommentar hon
lämnade talarstolen med sänkte henne i mina och
troligen också i många andras ögon.
Att säga vackra ord är lätt. Det klarar vem som
helst. Men trovärdigheten kräver att man i handling
åtminstone visar en vilja att leva upp till de vackra
ord man deklarerar. I annat fall är man inte
trovärdig. Enkelt sammanfattat: Det goda
föredömet är trovärdigt men verbala luftmaränger
åstadkommer ingenting.