Fru talman! Jag skall återkomma till det som Karin
Pilsäter till min glädje konstaterar är
huvudfrågorna, nämligen värderingsfrågorna.
Samtidigt undviker hon paradoxalt nog dem i sitt
tal. Hon kommer inte in på värderingsfrågorna.
Den talande tystnaden från Elisabeth Persson,
Maj-Lis Lööw och Ingela Mårtensson är tydlig,
men möjligen svårtolkad om man inte känner dem
litet närmare. Jag har större respekt för Karin
Pilsäter och hennes civilkurage. Hon brukar inte
vara rädd för att säga vad hon tycker. Jag hoppas
att hon vågar svara på mina frågor.
Jag instämmer i den liberala deklarationen Karin
Pilsäter inledde med. Självklart! Men en del av
hennes anförande gör att jag inte är alldeles
övertygad om att Karin Pilsäter har sett att det finns
gränser mellan frihet och att vara liberal och
tolerant. Det finns gränser för när man sedan slår
över i likgiltighet och slapphet. Var går gränserna?
Det behövs litet utveckling kring den frågan.
Karin Pilsäter säger uppenbarligen samma sak som
jag läste upp ur betänkandet för en stund sedan,
nämligen att det bör inte ankomma på samhället att
genom lagstiftning eller på annat sätt ge uttryck för
några värderingar när det gäller människors sätt att
ordna sin samlevnad. Karin Pilsäter tar också upp
att det hela handlar om inställningen till kärlek.
Men det är precis vad frågan inte handlar om, Karin
Pilsäter! Det framgick av mitt huvudanförande, och
det sade Ingela Mårtensson också. Det går inte att
frambesvärja kärlek med hjälp av lagstiftning --
tack och lov.
Därför blir en av frågorna, naturligtvis, hur Karin
Pilsäter ser på polygami, månggifte. Jag stannar vid
den frågan. Är det okej om det sker i tysthet? Vi
vet att det är så. Tycker Karin Pilsäter att det är så
okej att det skall sanktioneras i lag? Jag medger att
frågorna upplevs som provokativa. Jag förstår det.
Det vore intressant att få höra värderingarna,
ideologin, synsättet -- inte plakatargument.