Fru talman! Som framgår av förutsättningarna är
det ju i en gemensam debatt som vi diskuterar både
statsbudgeten och tilläggsbudgeten.
Vi är säkert överens, Anna Åkerhielm, när det
gäller Helsingborgs idrottsförening, HIF. Vi är väl
också överens om att spelarna har röda tröjor och blå
byxor och att tröjan upptar ungefär två tredjedelar av
kroppen. Möjligen finns det sedan inte särskilt myck-
et av enighet.
Men jag skulle i alla fall vilja säga att jag tror att
vi är ganska överens när det gäller verklighetsbe-
skrivningen, situationen ute i arbetslivet, ohälsan och
de ökande sjukskrivningarna. Vi bör också vara över-
ens om att man måste satsa mer på rehabilitering. Det
har sagts här också från borgerligt håll. Då är det bara
att hänvisa till detta årets budget och vad som kom-
mer att ske för nästa budgetår, nämligen kraftfulla
satsningar på rehabilitering. Men det är inte bara
ekonomiska resurser som måste skjutas till. Vi måste
också ta krafttag ute på arbetsplatserna, i arbetsmil-
jön. Det ansvaret faller väldigt tungt på arbetsgivaren.
Sedan drar Anna Åkerhielm in offentligt och pri-
vat i debatten, och det tackar jag henne för. Då vill
jag erinra om vad som nu pågår inte bara i Stockholm
och i Stockholms län - det blir lätt en debatt som
handlar om att man ska ha en storstadspolitik. Det
handlar också om vad som pågår ute i landet. En
gräddfil var med moderaternas goda minne på väg att
införas i sjukvården i Helsingborg. Nu försöker man
göra om samma grepp. Vissa resursstarka personer
ska nämligen kunna gå före i kön också på Ängel-
holms lasarett. Kommentera gärna detta, Anna Åker-
hielm, för det är ett jättestort problem!