Herr talman! Min avsikt är egentligen inte att så
att säga ta någon replik på Eva Zetterberg, utan bara
att försöka ge ett bidrag till svar på den fråga hon
ställde till oss som talar om vikten av mänskliga rät-
tigheter som en del i kriterierna. Jag berörde i mitt
inledningsanförande, om än i förbigående, situationen
i själva Indonesien också. Det är uppenbart att det är
en diktatur. Man har val, men det är ju ingen som tror
på de valen, utan de manipuleras på alla de sätt.
Som jag sade i mitt inledningsanförande är Folk-
partiets önskan - fast vi är medvetna om att det här
inte är något som går att lagfästa och tillämpa exakt -
att demokratikriteriet innefattande mänskliga rättighe-
ter tillmäts en väsentligt större betydelse än vad som
hittills har skett, kanske inom ramen för ett regelverk
som ändå i huvudsak påminner om det nuvarande. Jag
tror inte att man kan komma ifrån att man måste pröva
varje enskilt fall.
Demokratikriteriet måste ha en betydligt större
tyngd än vad det har haft hittills. Det finns ju fler
länder där det står till på ungefär samma sätt som i
Indonesien. Att stå här och räkna upp länder är natur-
ligtvis inte meningsfullt. Jag tror inte heller, som jag
sade, att det går att lagstifta om att enbart fullfjädrade
demokratier kan komma i fråga, men strävan bör vara
åt det hållet. Sedan kan det uppstå situationer där man
kanske ändå måste göra någon annan typ av bedöm-
ning. Det kan vara ett land som är halvdant men som
hotas till sitt nationella oberoende av någon totalitär
makt i närheten. Man kan spekulera kring sådana
situationer. Men en klar förändring av tonvikten är
helt nödvändig.