Fru talman! Sverige har i flera internationella
konventioner, bl.a. Helsingforskonventionen, Nord-
sjökonferensen och Ronnebykonferensen, förbundit
sig att medverka till kraftiga reduktioner av förore-
ningar i havet.
Vår egen nationella målsättning har varit att trans-
porten av bl.a. kväve skulle halveras mellan åren 1985
och 1995. Så har inte skett. Framför allt har man inte
kunnat mäta någon större reduktion i vattendragen i
västra Skåne, trots att lantbruket har ålagts ett antal
krav som även förtjänstfullt har genomförts. Proble-
met med kvävetransporten till havet finns att söka
någon annanstans än i gödselgivornas storlek, tid-
punkten för spridning eller någon annan av alla de
åtgärder som man har ålagt lantbruket.
De skånska vattendragsförbunden, bestående av
framför allt kommunerna, har genom uppvaktningar i
både Miljödepartementet och jordbruksutskottet pekat
på sambandet mellan detta stora kväveläckage och
den kraftiga utdikning som skett under 1900-talet, för
övrigt genom åren mycket uppmuntrad av staten och
finansierad med statliga medel. Det finns inte längre
mycket naturliga våtmarker, dammar eller slingrande
åsystem som kan reducera kvävet genom sedimenta-
tion, avgång till luft i form av ofarliga kväveförening-
ar eller upptag av vattenväxter. Hela 90 % av dessa
naturliga kvävefällor är bortdikade. Jag är, liksom alla
dessa vattendragsförbund, helt övertygad om att vi
måste restaurera en hel del av dessa vattenhållande
system, om vi vill komma någon vart mot det mål
som vi skulle ha uppnått redan för ett år sedan.
Fru talman! Det finns goda möjligheter att göra
detta. Sverige har i anslutningsförhandlingarna till
Europeiska unionen förhandlat sig till medel för mil-
jöersättning inom jordbruket på 3 miljarder kronor,
varav EU skall finansiera hälften. EU har dessutom en
mycket positiv inställning till åtgärder för att stärka
just våtmarker, vilket man bl.a. har befäst i en rapport
så sent som i april i år. Trots detta, fru talman, har
socialdemokraterna och centern beslutat sig för att
inte ta hem mer än hälften av dessa miljöstödsmedel -
pengar som vi faktiskt betalar medlemsavgift för.
Vattendragsförbunden i västra Skåne har i sina åt-
gärdsprogram, för att leva upp till de miljömål som
denna riksdag har satt upp, beräknat en kostnad för
anläggandet av våtmarker osv. på uppemot en halv
miljard kronor under en tidsperiod på 10-12 år.
Kommunerna är beredda att ta en del av dessa kostna-
der men begär en medfinansiering av statliga medel.
I både vår partimotion med anledning av den pro-
position som vi nu behandlar och i en enskild motion
menar vi moderater att det nu är dags att ta hem dessa
EU-medel och bl.a. destinera dem till just anläggande
av våtmarker och skyddszoner utmed vattendragen.
Vi betalar ju faktiskt för dessa medel, men vi får
ingenting. Detta skulle, fru talman, naturligtvis även
ge sysselsättningseffekter i jordbruket, som nu tappar
arbetstillfällen till följd av regeringens politik, men
även entreprenadbranschen, för att nämna ett exem-
pel.
Fru talman! Månne majoriteten just i dag lyssnar
mer på det örat än då detta betänkande skrevs. Genom
att inte utnyttja de möjligheter som miljöstödet kan ge
sviker koalitionen, socialdemokraterna och centerpar-
tiet, såväl arbetslösa, småföretagare i entreprenad-
branschen och lantbruket liksom de miljömål som
riksdagen har satt upp och som inte har uppnåtts.