Herr talman! Jag tycker nog att vi försöker äta bå-
de huvudrätt och efterrätt. Jag lämnar aldrig något på
tallriken och har heller inte för avsikt att lämna have-
rerade statsfinanser på den. Den helheten tycker jag
också är viktig.
I politiken ingår radikala utgiftsnedskärningar,
radikala inkomsthöjningar och satsningar på åtgärder
som vi uppfattar som strategiskt viktiga. Det är en
besvärlig mix att göra, och det är möjligt att man kan
diskutera detaljer i den, men att man måste göra alla
de här tre sakerna på en gång, kan vi förmodligen
vara överens om. Det är nödvändigt, för annars står
det still.
I fråga om bankerna håller jag med. Det är inte ba-
ra en del partier som har eftervalsbaksmälla, utan det
är alldeles klart att bankerna har bankkrisbaksmälla.
När vi resonerar med företrädare för bankerna,
medger de inte sällan att det är ett problem att samma
människor som har fått stark och berättigad kritik för
misstag före bankkrisen nu skall förse företagen med
lånekapital.
Vi arbetar med den frågan. Dock kan ju inte rege-
ringen gå in och säga till bankerna att låna ut mer
pengar. Det vore oss också främmande att göra. Men
systemet fungerar inte riktigt bra, och vi har våra
ögon på det.
Ytterligare en punkt, där jag tror att Eva Flyborg
och jag säkert kan bli överens.