Fru talman! Jag tänker kommentera några av de
delar i betänkandet som tar upp miljöfrågor, vilka jag
sysslar mest med. Det finns fyra områden i betänkan-
det där det, som jag ser det, egentligen inte finns nå-
gon återvändo när det gäller miljöfrågorna och där vi
måste göra någonting nu innan det är för sent.
Det första handlar om fiskevården, som jag tycker
är fruktansvärt viktig. Där har vi föreslagit ett ytterli-
gare anslag på 15 miljoner kronor och att man flyttar
om litet för att kunna tillföra ordentligt med pengar
och resurser. Nu räcker inte heller 15 miljoner, men
det kan vara en bra bit på väg i alla fall. Det kom ju
en proposition som skulle tillföra fiskevården pengar,
men den drogs tillbaka. Jag ser med förväntan fram
emot ett bra förslag från regeringen. Kanhända kom-
mer det redan i höst. Men jag tror att det är fruktans-
värt viktigt att dessa frågor uppmärksammas.
Ett annat område är kalkningen. Vänsterpartiet
har, tillsammans med andra partier, länge påpekat att
vi inte kan sluta med kalkningen. Den måste utökas. I
stället skär regeringen ned på resurserna till kalkning.
Det är mycket allvarligt. Det finns ingen som helst
forskning kring vilka konsekvenser det får om man
slutar kalka. Det är ju vad det innebär när regeringen
drar ned på kalkningsanslagen. Regeringen och de
partier som regeringen samarbetar med måste ta detta
på största allvar. Vi kan inte hålla på och leka med
naturen. Om vi har dragit i gång arbetet med kalk-
ningen skall vi se till att ro det i land.
En tredje punkt gäller inköp av reservatmark. Det
är också något mycket viktigt. Vi hade föreslagit att
riksdagen skulle ordna en särskild debatt om naturom-
råden och hotad skog. Någon sådan debatt blev det
inte på grund av tidsbrist. Det är synd. Kanhända kan
vi ha en sådan debatt i höst. Vi har inte så mycket
skyddad mark i Sverige. Internationellt sett är det en
låg andel. Detta är någonting vi måste jobba med. Om
vi menar allvar med att vi skall bevara den biologiska
mångfalden och inte lämpa över alltför mycket pro-
blem till kommande generationer måste vi se till att
bevara större områden än i dag. Det finns inga sådana
förslag i detta betänkande.
En fjärde punkt där det inte finns någon återvändo
är avvecklingen av kärnkraften. Den måste vi ta tag i
nu. I betänkandet tas den inte upp särskilt mycket. Det
sägs att förslag om avveckling av kärnkraften skall
vara statsfinansiellt neutrala. Jag undrar hur man har
tänkt sig det. Jag ser fram emot konkreta förslag även
på detta område i höst. Detta är någonting viktigt.
Vänsterpartiets inställning i denna fråga är inte direkt
hemlig.
De punkter jag har tagit upp finns redovisade i re-
servation 31, förutom avvecklingen av kärnkraften.
Jag yrkar dock inte bifall till reservationen, eftersom
vi skall försöka spara tid.
Jag vill ta upp några andra konkreta frågor. I be-
tänkandet föreslås en neddragning av avbytarstödet.
Oavsett hur man gör finns det i dag ett ganska stort
behov av det. Att ta bort ett sådant stöd utan att redo-
visa hur man tänker uppfylla de behov som jag och
många med mig anser finns är olyckligt. Det hade
varit bra med ett mer genomtänkt förslag. Det är möj-
ligt att man kan spara pengar där. Men det är också
möjligt att man inte kan det. Det måste redovisas
tydligare. Jag tycker att det är synd att man inte gör
det.
Vänsterpartiet har lagt fram förslag i anslutning
till miljöprogrammet. Det har fler partier gjort. Vi vill
t.ex. ha generellt stöd till vallodling, som vi ser som
en bra miljöåtgärd. Det är en bra åtgärd för att på ett
vettigt sätt få i gång mjölk- och köttproduktion i lan-
det. Som jag förstår det har regeringen inte lyssnat
speciellt mycket på det förslaget. Det är möjligt att det
också kommer i höst. Det vet man inte.
Ekologisk odling hänger också ihop med mil-
jöprogrammet. Vi har sagt att 10 % av jordbruksmar-
ken i Sverige skall vara ekologiskt odlad år 2000. Om
vi menar allvar med det kommer det att behövas mer
pengar. Det är möjligt att tilläggsbudgeten inte är rätt
ställe för det. Men den diskussionen måste vi också ta
i höst.
Anledningen till att jag tar upp så mycket som jag
skulle vilja ha med i höst är att vi ser att många av de
förslag som Vänsterpartiet har lagt fram kommer
tillbaka på olika sätt i regeringens propositioner och
förslag. Det tycker vi är bra. Ju fler gånger vi nämner
olika förslag desto större är chansen att regeringen
faktiskt nappar. Det finns naturligtvis många fler
områden som jag skulle vilja ta upp. Men i dag be-
gränsar tiden mig alldeles för mycket, så jag slutar
där.