Herr talman! Det är bra att bidragsproblematiken
är under behandling i regeringskansliet. Det är bara
att hoppas att det går undan.
Svaret på frågan om sänkningen av ersättningsni-
vån från 80 % till 75 % tyckte jag inte var något vida-
re. Samhällsekonomiska skäl angavs, men det fanns
inget prioriteringsresonemang i statsrådets svar. Men
det kanske kommer i nästa replik.
Därefter tog statsrådet Hedborg upp rättvisa, ef-
fektivitet och solidaritet som en grund för välfärdssys-
temen. Det är riktigt, men jag saknar ordet ansvar.
Vi har alla ett ansvar för tingens ordning, att saker
sköts rätt och riktigt. Väljaren har ett ansvar att välja
de politiker man vill se ta ansvaret för de gemensam-
ma resurserna. Politikern har sedan ett ansvar att
förvalta det här på ett riktigt sätt.
Jag känner inte minst inom välfärdsområdet att
ansvaret sviktar när det gäller att stå emot opinioner.
Just i besparingstider blir det så uppenbart att starka
opinioner kan påverka beslut i en riktning som gör att
fördelningen av gemensamma resurser inte blir rätt-
vis. Vi har ett mycket konkret sådant exempel på
bordet i dag. Det pågår en diskussion om de kostnads-
fria läkemedlen som exemplifierar hur svårt det är att
förändra ett förlegat system till ett modernt, mer rätt-
vist och effektivt.
Tjänstemännen, som har att förverkliga de politis-
ka besluten, har också sitt ansvar när det gäller att ge
signaler till det politiska systemet om fel och brister
man ser. Det ansvarstagandet tycker jag borde stärkas
och uppmärksammas mer. Alltför många lunkar på i
sin verksamhet och tror att lagar och förordningar är
statiska, inte kan ändras, om man upptäcker fel och
brister t.ex. i socialförsäkringssystemen.
Vårdgivarna har också sitt ansvar. Jag tog upp ex-
empel på hur vårdgivarna läkarna skulle kunna bidra
med avsevärda besparingar inom hälso- och sjukvår-
den. Men det finns naturligtvis en rad andra kategori-
er också om kostnadsmedvetenheten ökar. Men man
behöver också ta fram förslag, få kommunikation med
dem som står för de administrativa, organisatoriska
besluten och med politikerna om vad som behöver
ändras.
Jag kan lyfta fram en sådan grupp som distrikts-
sköterskorna, som skulle kunna utnyttjas mycket
bättre om man lyssnade på deras signaler om vad de
skulle kunna göra mer. Det finns områden där man
skulle kunna tillvarata deras kunskap bättre, till det de
är utbildade för: kostinformation, bantargrupper,
folkhälsoarbete.
Jag vill också här ta upp vårdtagarnas ansvar. Vi
har själva ett ansvar för att utnyttja systemen på rätt
sätt, så att vi inte misshushållar med resurserna. För
några år sedan lyfte man fram egenvård, medborgar-
nas möjligheter att själva ta hand om enklare kräm-
por. Då kritiserades det för att vara politikernas för-
sök att lösa sjukvårdens resursproblem. Men jag tyck-
er att det är allas vårt problem att ta till oss sådan
kunskap att vi klarar enklare problem själva. Det är en
viktig insats också i hälsoupplysningen framöver.