Herr talman! För det första tycker jag att det är
viktigt att säga att debatten om inkomstbortfallsprin-
cipen ibland blir obegriplig. Det låter som om sänkta
ersättningsnivåer skulle vara ett steg mot grundtrygg-
het. Nu tycker jag det är dags att en gång för alla säga
att så är det inte.
Det Centern vill med grundtrygghet är att det skall
finnas en heltäckande arbetslivsförsäkring vid ofrivil-
ligt inkomstbortfall. Det betyder att man förenar
skydd mot inkomstbortfall med grundtrygghet. Vi
tycker att det är viktigare att klara ett säkert skydd för
de mest utsatta, för dem med allra lägst inkomster, än
att skydda oss som tjänar ganska mycket.
Anna Hedborg säger ju att de flesta skall få det
mesta av de allmänna försäkringarna, och det tror jag
att alla som är tongivande i den här debatten ställer
upp på. Men om vi måste prioritera, Anna Hedborg,
är det då viktigare att skydda dem som har det mesta
än att se till att de flesta får skydd?
Jag märkte att Anna Hedborg mycket noga undvek
att svara på frågan om de 40 % fler som får socialbi-
drag eller de 100 000 arbetslösa som i dag vare sig får
KAS eller a-kassa, de som inte får tillhöra de flesta.
Är det viktigare att skydda dem som har det mesta än
att skydda de arbetslösa som inte ens får tillhöra dem
som vi kallar de flesta?
För det andra vill jag ställa en fråga om utform-
ning av tak för egenavgifter. Vi från Centerpartiets
sida är beredda att diskutera olika lösningar, men det
förutsätter en helhet som innefattar också bättre
grundtrygghet för de människor som i dag inte har ett
skydd. Är socialdemokraterna beredda att diskutera
det?
För det tredje efterlyste Anna Hedborg Saltsjö-
badsanda. Jag tror att det är bra med Saltsjöbadsanda
också när det gäller välfärdspolitiken. Men då är
frågan till Anna Hedborg om igen: Är Anna Hedborg
beredd att se till att vi får möjligheter att diskutera
helheten - lösningen för arbetslösa, för sjuka, när det
gäller socialbidragen och hur vi skall organisera detta
i ett sammanhang, i en helhet?
Sedan tycker jag att det är dags att ta itu med den
vänstermyt som man försöker sprida i svensk politik,
och som Ulla Hoffmann i dag ägnade mycket tid åt.
Ulla Hoffmann ville läsa högt ur olika centermotioner
och skrämma människor med det som stod i dem.
Jag vet inte om ni lyssnade noga på vad det var
som Ulla Hoffmann läste upp. Men bland det skräm-
mande som Ulla Hoffmann läste upp var att vi vill
begränsa automatiken i statens utgiftsökningar. Det
faktum att vi inte tycker att statens utgifter kan öka
automatiskt tycker Ulla Hoffmann är hemskt.
Det måste jag vända på: Tycker Ulla Hoffmann att
statens utgifter skall kunna öka automatiskt? Eftersom
statens utgifter till stor del består av lånade pengar,
tycker Ulla Hoffmann att statens lån skall kunna öka
automatiskt? Tycker Ulla Hoffmann att staten auto-
matiskt skall låna mer och mer? Framför allt är detta
pengar som den svenska staten lånar av utländska
bankirer. Finns det ingen gräns för hur mycket Ulla
Hoffmann och Vänsterpartiet är beredda att sälja ut av
svenskt oberoende och svensk frihet?