Herr talman! Jag efterlyste i mitt förra anförande
Socialdemokraternas fördelningspolitik. Jag är
mycket medveten om att man måste ha någonting att
fördela, precis som Gullan Lindblad poängterade. Det
måste ett välfärdssamhälle självfallet ha.
Tyvärr inledde Socialdemokraterna sitt regerande
förra hösten med en serie återställare som bl.a. gjorde
att tillströmningen av nya jobb stannade upp.
Första halvåret 1994 var nytillströmningen av jobb
god. Det blev en kraftig minskning under hösten 1994
genom dessa ideologiskt betingade återställare, fjär-
ran från allt vad pragmatism är och som verkligen
borde prägla politiken i dessa dagar.
Tillväxtpolitiken, däremot, ägnade Socialdemo-
kraterna ingen tid, kraft eller energi åt under hösten
1994 och våren 1995. Först efter ett år kommer nu en
tillväxtproposition i slutet på denna månad. Vi har
väntat på den länge.
Vändningen i den svenska ekonomin kom 1993.
Vi borde alltså vid det här laget ha kommit betydligt
längre än vi har gjort. Vi tappade tempo på ett mycket
kraftigt sätt under hösten 1994. Jag beklagar detta
oerhört djupt. Många människor skulle kunna ha
lämnat arbetslösheten om detta inte hade skett. Tyvärr
skedde det av ideologiska skäl.