Herr talman! Redan i dag har många låginkomst-
tagare problem att klara sin ekonomi om de blir sjuka.
Det var statsrådet Anna Hedborg som sade så alldeles
nyss - ordagrannt tror jag.
Jag skulle naturligtvis själv ha kunnat säga det, för
det är sant. Redan i dag är det så - och den nivå som
gäller i dag är 80 % i ersättning i socialförsäkringar-
na.
Med den nivån har många inte någon marginal
alls. Ändå sänker Socialdemokraterna, med stöd från
bl.a. Centern, ersättningsnivån till 75 % den första
januari 1996. Detta innebär att man inte värnar lågin-
komsttagarna. Man sänker hellre nivån för alla än
man värnar de svagaste och sänker för medel- och
höginkomsttagarna.
Det som stör mig allra mest av det som händer i
Sverige just nu är att barnfamiljerna drabbas allra
värst. Sjukförsäkringsnivån får effekter för alla. A-
kasseersättningen får effekter för alla som drabbas av
arbetslöshet, men dessutom drabbas barnfamiljerna på
alla andra områden också.
Nedskärningarna genomdrivs över hela linjen när
det gäller barnfamiljerna. Barnfamiljer med låga in-
komster kommer att få det oerhört kärvt i socialde-
mokraternas Sverige. Förutom sjukpenningen och a-
kassan är det föräldrapenningen, barnbidraget, fler-
barnstillägget som man nu går in och sänker och efter
hand avskaffar.
Det som jag ändå tycker är höjden är det som nu
sker med barntillägget i svux och svuxa. Det är oer-
hört många ensamstående mammor som drabbas.
Låginkomsttagare och lågutbildade, de som verkligen
behöver få en ny chans i livet för att kunna se en möj-
lighet, en väg framåt och för att kunna skapa sig ett
värdigare liv, drabbas nu mer än någon annan grupp i
det svenska samhället.
Jag är oerhört förvånad över det sammantagna re-
sultatet av dagens socialdemokratiska politik. Alla vet
att vi måste spara, men varför ser profilen ut på det
här sättet? Vart tog fördelningspolitiken vägen?