Herr talman! Ytterst handlar våra socialförsäk-
ringar om att skapa faktisk ekonomisk trygghet för de
försäkrade. Men för att fylla sin verkliga funktion
måste systemen också upplevas som trygga av med-
borgarna.
Vi har nu efter ett års mycket hårt budgetarbete
återskapat ett trygghetssystem som vi faktiskt kan
betala för. Transfereringssystemen har helt enkelt
blivit ekonomiskt tryggade. Det är den första förut-
sättningen för trygghet. Men en annan viktig förut-
sättning är att de är politiskt tryggade.
För folk i allmänhet är den stora frågan nu om det
räcker med besparingar eller om vi planerar att skära
ned mer. För min del är saken klar. Den allmänna
inkomsttrygghetsförsäkringen som försäkrar det mesta
av de flestas inkomster kräver att vi nu sätter klackar-
na i marken när det gäller nivåer och tak i socialför-
säkringen. Det skiljer oss framför allt från Moderater-
na som i stället för att se 75 % som en ersättning som
av ekonomiskt tvång är i lägsta laget vill gå vidare
och skapa en mindre försäkring för allt färre och utan
omfördelning. Också Centern vill sänka tak, men
Centern vill åtminstone ha solidaritet, säger man. Vi
tror inte på Centerns strategi. Det som man hör från
Moderaterna, Folkpartiet och även från SACO och
TCO tyder på att det är svårt att åstadkomma solidari-
tet med den politiken.
Jag menar att vi politiker nu har chansen att visa
medborgarna att vi vill skapa ordentlig stabilitet och
förutsägbarhet i systemen.
Den som har följt dagens debatt har kunnat kon-
statera att debattörerna inbördes är starkt oeniga. Det
finns inget trovärdigt alternativ till regeringens poli-
tik. Men tillsammans med Socialdemokraterna går det
att få en avvägning mellan försäkrings- och fördel-
ningsmässiga inslag i våra trygghetssystem. Gärna
litet mer Saltsjöbadsanda. En tillräckligt stor politisk
majoritet kring försäkringar som är både rättvisa och
effektiva är det som nu skulle kunna återskapa männi-
skors trygghet och tillit till politiken.