Herr talman! Hur vi ser på och bemöter de svagare
grupperna i samhället har alltid varit en värdemätare
på samhällsklimatet och ett mått på solidariteten.
Jag vill gå till det som Gullan Lindblad talade om.
Jag tycker att det är ett hån mot dem som lever på
marginalen - alltså 35-40 % av de svenska hushållen
- att tala om fem karensdagar i socialförsäkringarna
som ett incitament för eget sparande. Vad skall de 40
procenten som lever kring socialbidragsnormen spara
av?
Jag vänder mig också mot fusket i socialförsäk-
ringssystemet. Det utgör egentligen en väldigt liten
del av de väldiga summor det handlar om, men det
blir mycket pengar. Om man bara nämner 5-7 miljar-
der låter det hårresande, men när man vet att det totalt
rör sig om 320 miljarder blir det rätt proportioner. Vi
skall naturligtvis gå emot fusket, men vi måste också
hålla oss på rätt nivå.
Sjukförsäkringen går förresten med 17 miljarder
inte i vinst men plus kan man säga.
Varför är socialdemokraterna så halsstarriga när
de säger att alla skall spara och att man skall gå ned
till 75 % för alla? Det finns många som inte kan det.
Resultatet blir att de får söka socialbidrag och liksom
vända ut och in på sig själva på socialkontoren i stäl-
let för att få något som de faktiskt kan leva på.
Jag vill säga till kds: Vi kan inte kräva att männi-
skor skall vara lyckliga. Vi kan bara ge vårt lands
medborgare förutsättningar för det, och då är pengar
faktiskt ganska viktiga. Sex timmars arbetsdag och att
man delar på jobben ger ökad livskvalitet. En bra
skola och bra sjukvård med människor som bryr sig
om - visst är det viktigt. Det andra, att vara lyckliga,
kanske vi måste klara upp själva. Men vi måste ha
förutsättningar för det. Kan man inte försörja sin
familj och sina barn är man inte lycklig. Vi kan inte
besluta om kärlek, men vi kan öppna för den.
Sedan talade vi också om avskedande inom den
offentliga sektorn. Det är faktiskt dyrare än att behålla
människorna. Inom landstingen finns ett kollektivav-
tal. Har man jobbat i 17 år och är över 45 år får man
75 % av lönen fram till sin pension om man inte får
ett nytt jobb. Vad tjänar man på att friställa de männi-
skorna? Det handlar om de här penningpåsarna, och
jag håller med dem som har talat om att vi borde se
till den samhällsekonomiska vinsten och inte enbart
till vinsten inom den ena eller andra sektorn.
Kostnaden för omskolning, arbetslöshets- och so-
cialbidrag är högre än vad staten sparar in genom
permitteringar. Men det kommer ur olika kassor.
Vad gäller privata försäkringar får många handi-
kappade inte en sådan. De kan inte teckna en privat
försäkring.
Inga privata försäkringar i världen löser de pro-
blem som de svagaste i samhället har. Jag har inget
emot att man har sådana försäkringar, med det löser
inte problemen för de svaga. De som kan köpa privata
försäkringar är de som har det litet bättre.
Egenavgifter tas inte ut över taket, sade Anna
Hedborg. Det är förstås helt riktigt. Men de beskattas
inte heller kommunalt och landstingskommunalt. Det
är utmärkande för dem. Det ger kommuner och lands-
ting minskade inkomster, och det gör det svårare för
dem att klara socialbidrag och sjukvård. Det här är
något som man kanske måste tänka vidare på.