Herr talman! Efter mordet på pojken i Kode lyss-
nade jag på en intervju i Studio Ett. Reportern frågade
en flicka som gick på högstadiet om hennes syn på
mordet, vad hon ansåg. Nej, det kunde hon inte uttala
sig om, då hon ju inte visste vad som hade föregått,
bakgrunden eller orsakerna. Det var ingen sensation-
sjournalist, utan hon vände och vred på frågan och
gav flickan tid, Men, nej, hon kunde alltså inte uttala
sig eftersom hon visste för litet.
För en helt vanlig svensk flicka kan det alltså, åt-
minstone oreflekterat, finnas motiv som är så starka
att det ger skäl för att mörda en annan människa. Låt
oss alla här reflektera en stund över vad det betyder
för framtiden.
Skolverkets undersökning av t.ex. hur gymnasie-
elever upplever att de har inflytande i skolan är
skrämmande. Var fjärde elev säger att deras åsikter
sällan tas på allvar, och de anser att lärarna har dåliga
sociala relationer. Mindre än hälften litar på sina
lärare - flickor mindre än pojkar. Eleverna är trötta på
att sitta passiva och lyssna på saker som inte berör
dem. Undra på att vi har skolk, mobbning, klotter och
annat destruktivt beteende. I ljuset av detta är det
närmast en förståelig reaktion. Skolk är ungdomarnas
sätt att bli synliga, att bli tagna på allvar, för att få
vara med.
När nu Skolverket vet detta, vad har man gjort åt
det? Finns t.ex. de mobbningsprogram som skall
finnas på varje skola?
Vi vet också, enligt en SKOP-undersökning från
1994, att elever och föräldrar vill bli tagna i anspråk.
Nästan varannan svensk kan tänka sig att sitta i en
opolitisk styrelse för en skola eller ett dagis. Yngre är
mera intresserade än äldre. Detta kan jämföras med
att endast 15 % kan tänka sig politiska uppdrag.
Läroplanen ger föräldrar och elever stort inflytan-
de, t.ex. rätt att på förhand få veta vad skolan kräver.
Vet alla föräldrar om det?
Skolverket, som är så duktigt på att trycka skrifter,
borde trycka en som går ut till alla föräldrar varje år
om deras rätt till inflytande. Vad säger skolministern
om den idén?
Skolor är - förvisso - olika. Bra skolor finns det
många, och de utmärks av att de har förväntningar på
eleverna. De vuxna i skolan utgår från att alla kan och
vill lära sig. För en del tar det längre tid bara, och då
ges den tiden, allt i enlighet med läroplanen.
Inbyggt i bra skolors väggar finns ett grundläg-
gande förhållningssätt som genomsyrar alla aktivite-
ter, all samverkan mellan elever, lärare, föräldrar och
skolledning. Barn är mycket beroende av det klimat
som vuxna skapar.
I den skolmiljön klarar sig nästan alla barn bra. De
utvecklar en sund och stabil självkänsla, en identitet.
De vet vad de kan, de vet vad de vill och de vet vad
de inte kan och inte vill. De har också en lust att lära
som de bär med sig hela livet. En sådan skola har
kompenserat olika förutsättningar, inte minst socialt.
Den drar in även till en början ointresserade föräldrar
i ett samarbete. Och eleverna kan läsa och skriva när
de slutar skolan, de använder inte våld när de möter
motstånd och de har ett empatiskt förhållningssätt till
andra levande varelser.
Dessa skolor måste bli fler. Och jag vill påstå att
alla kan utvecklas i denna riktning. Ibland krävs det
genomgående förändringar, ledarskap, pedagogik och
politiskt mod.
Nu kommer många att säga att det behövs mer
pengar. Tänk då på Örjansskolan i Skelleftehamn,
som jag har läst om i en tidningsartikel. För tio år
sedan var det en skräckskola med skolk, mobbning
och droger. Nu är det en mönsterskola med elever
som trivs och bryr sig om varandra och skolan. Idén -
som var en lärares, Gunnar Sandströms - att använda
äldre, yngre arbetslösa som kamratstödjande förebil-
der kostar inte särskilt mycket pengar men ger en
trygg skola där alla är synliga och där skolk och
mobbning är på utdöende och knarket borta. Men
Gunnar Sandström, som drev igenom sina idéer, fick
säkert inte resultatet gratis. Jantelagen var säkert lika
stark i Skelleftehamn som i andra delar av Sverige. Vi
behöver modeller för att se att förändringar är möjli-
ga.
Fristående skolor som har startats med en idé om
Montessori- eller Waldorfpedagogik har fungerat som
modeller för kommunala skolor. För Folkpartiet är
fristående skolor inte ett mål utan ett medel att utveck-
la och förändra för att nå den mångfald som berikar
och inte segregerar. Är den kommunala skolan bra så
väljer föräldrarna inte bort den. Innan ni socialdemo-
krater sätter stopp för fristående skolor genom att
tillåta kommunerna att tricksa med bidragen - se till
att den kommunala skolan är så bra att föräldrar vågar
lita på att den ger barnen denna lust att lära, som
räcker för hela livet.