Herr talman! Jag efterlyser en helhetssyn. Kanske
kunde man utgå från ett papper om de samlade ned-
skärningarna från Institutet för privatekonomi. Det har
gjorts 40 olika sänkningar inom systemen. Dessa
sänkningar har man fattat beslut om en och en. Jag
efterlyser en helhetssyn och att man, innan man gör
nedskärningar på så många områden, tar reda på hur
de drabbar de enskilda människorna och familjerna.
En barnfamilj där en förälder studerar på exem-
pelvis komvux drabbas av i stort sett alla nedskär-
ningar, medan det finns de som går relativt fria från
nedskärningar. Man måste verkligen se över detta på
allvar.
Det finns inte så mycket nytänkande i utredning-
arna som handlar om socialförsäkringssystemen. De
innehåller litet nedskärningar och kontroller, men
något nytänkande finns inte. Jag tycker att vi tillsam-
mans borde sätta oss ner och tänka efter vad vi kan
göra som är nytt här, och inte bara fortsätta på upp-
trampade stigar.
När det gäller besparingar i de olika systemen har
vi i Miljöpartiet hela tiden velat spara litet mer, men
vi har eftersträvat en rättvisare fördelning. Det gäller
både barnbidragen, som vi ville ha beskattade, och
socialförsäkringarna med det brutna taket. Så vi har
inte varit ansvarslösa när det gäller ekonomin. Vi har
velat spara mer. Det var inte nödvändigt och är i och
för sig inget att skryta med, men vi har gjort det.
Samtidigt måste man komma åt kärnan till pro-
blemen, och det är naturligtvis arbetslösheten. Vi har
föreslagit delning av jobben, gröna arbeten och ar-
betsbyten, som Barbro Johansson talade om i går.
Klyftorna ökar mellan olika grupper men också
mellan bostadsorter. Glesbygder och industriorter
med hög arbetslöshet och hög kommunalskatt blir
förlorarna. I arbetslöshetens skugga ökar dödligheten
med 2 % vid 10 % arbetslöshet, självmorden ökar
med 9 %, förtidspensioneringarna ökar med 35 % och
antalet personer som lider av psykisk ohälsa ökar med
13 %.
Arbetslösheten är det ondas centrum.