Herr talman! Under sommaren har två promemo-
rior om det nya pensionssystemet varit ute på remiss.
Remisstiden för den ena gått ut, och för den andra går
den ut den 24 oktober. Denna har inte varit utdelad
till riksdagens ledamöter.
I båda promemoriorna framläggs nya förslag om
sänkning av pensionerna både i det nya systemet och i
ATP-systemet. Det ena förslaget innebär att egenav-
gifter inte skall räknas in i den pensionsgrundande
inkomsten. Det andra gäller en förändring av fördel-
ningstalet, som skall styra pensionernas storlek. Dessa
båda förslag innebär en minskning av en genom-
snittspension med uppskattningsvis 5 000-6 000 kr
om året utöver den 10-procentiga minskning som det
nya systemet innebär jämfört med ATP.
I Försäkringskassans nya broschyr "Den nya pen-
sionen" informerar man om att egenavgifterna dras av
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och att
tjänstepension skall reducera garantipensionen, trots
att remisstiden för detta förslag inte har gått ut.
Det är typiskt för behandlingen av pensionsfrågan
att Försäkringskassan anser sig kunna ta för givet att
förslagen går igenom utan att man därför behöver
avvakta vare sig remissbehandlingen eller beslut i
riksdagen innan man går ut och informerar allmänhe-
ten.
Många tror på grund av den s.k. pensionsuppgö-
relsen att de nya pensionerna är klara. Så är det inte.
Det har inte fattats beslut i de viktigaste frågorna, dvs.
om arbetsgivaravgift eller egenavgift, om indexering-
en, om AP-fondernas öde, om premiereservens han-
tering, om förtidspensionerna, om efterlevandeskyd-
det, om pension vid studier eller om garantipensionen
skall samordnas med avtalspensionen eller ej.
Färdiga förslag finns nu på hur delning av pension
mellan makar skall gå till. Systemet är så svåröver-
skådligt att man i promemorian varnar för delning
därför att det kan betyda att man får en mindre ge-
mensam pension.
Färdiga förslag finns också till utformningen av
pension för vård av barn under fyra år. Olika grupper
kommer att kompenseras på olika sätt. Hemmafruar
utan egen inkomst får tillgodoräkna sig en pensions-
rätt motsvarande en genomsnittlig pensionsgrundande
inkomst per år, säg 80 000 kr. Den välavlönade kvin-
na som kan vara hemma utan lön får tillgodoräkna sig
en pensionsrätt efter den lön som hon hade året innan
första barnet föddes. Säg att hon kan tillgodoräkna sig
en pensionsrätt på 250 000 kr per år. Men de flesta
kvinnorna, de som återgår till arbetet efter tiden med
föräldraförsäkring, får tillgodoräkna sig en pensions-
rätt för vård av barn som är under fyra år på ca 35 000
kr, dvs. ett basbelopp. För alla grupper gäller detta
tills det yngsta barnet är fyra år.
Detta system ger minst till dem som försörjer sig
själva. Det har ett omvänt rättviseperspektiv och gyn-
nar de mest välsituerade. Denna pension premierar
kvinnor som kan stanna hemma och leva på någon
annans lön. Det är ett stort avsteg från regeringens
jämställdhetspolitik, och det är faktiskt ett retroaktivt
vårdnadsbidrag.
För mig blir det mer och mer tydligt att det nya
pensionssystemet är omodernt. Det hade passat bättre
på 1950-talet än i dag och det kommer att passa ännu
sämre i framtiden. Inget försök har gjorts att bedöma
vilket samhälle det nya systemet skall fungera i, var-
ken när det gäller arbetsmarknad, utbildning eller
arbetstid - per dag eller under livstiden. ATP-
systemet är dessutom ett under av tydlighet jämfört
med det nya systemet, som är så snårigt och byråkra-
tiskt att den enskilde blir helt utlämnad åt experter.
Ändå var anpassning till framtiden och enkelhet två
uttalade mål för det nya systemet.
Det nya pensionssystemet kommer att tvinga fram
en höjning av pensionsåldern, men kommer framti-
dens arbetsmarknad att kunna svälja tio nya ål-
dersklasser mellan 60 och 70 år? Höjningen av pen-
sionsåldern är "mörkad" i systemet, liksom att det
faktiskt blir ett grundtrygghetssystem som måste
kompletteras med privata försäkringar för att det skall
räcka till att leva på efter pensioneringen. Detta är ett
skifte av system i svensk välfärdspolitik som borde ha
framgått tydligt före principbeslutet.
Jag blev glad när jag läste en artikel i Arbetet den
6 oktober, skriven av professor Åke Elmér i Lund.
Han är kritisk mot att man i arbetet med det nya pen-
sionsförslaget inte diskuterat de samhällsekonomiska
kostnaderna. Han menar att det nuvarande systemet
kunde ha räddats om man hade nöjt sig med att bl.a.
ta bort förtidspensioneringen.
Professor Elmér slutar med att konstatera att detta
tyvärr tycks vara en politisk omöjlighet. Så uppgivna
kan inte vi vara som skall stå till svars för framtidens
pensioner. Nog kan skattebetalarna kräva att vi an-
vänder deras pengar till viktigare saker än till kost-
nadskrävande, onödiga organisationsförändringar?
Vi riksdagsledamöter måste visa att man inte kan
göra upp räkningen helt utan oss. Hälften av kamma-
rens ledamöter var inte med när principbeslutet togs
våren 1994. Ett parti har lämnat riksdagen och ett nytt
har kommit till. Det är inte acceptabelt ur demokratisk
synpunkt att beslut i en så här viktig fråga fattas vid
olika tillfällen utan att möjlighet ges att bedöma kon-
sekvenserna av pensionssystemet i sin helhet.
Herr talman! Jag anser därför att regeringen bör ge
en opartisk utredare i uppdrag att göra en jämförelse
mellan de båda systemen med hänsyn till finansiering,
anpassning till ett framtida samhälle och kostnad och
att riksdagens ledamöter bör få ta del av denna utred-
ning inför ett samlat ställningstagande i pensionsfrå-
gan.
I detta anförande instämde Ulla Hoffmann och
Stig Sandström (båda v).
Utbildningspolitik