Herr talman! Den här välfärdsdebatten har dels
kretsat kring ideologiska tankar och begrepp som vad
vi menar med välfärd, solidaritet och livskvalitet, dels
en rad konkreta ting kring socialförsäkringssystem
och hur vi skulle kunna få mer för pengarna. Jag har
givit några förslag från Folkpartiet liberalerna på hur
vi skulle kunna använda pengarna på ett bättre sätt,
men tiden medger inte att jag går in på hela raden av
förslag.
Det som jag vill avrunda med är begreppet liv-
skvalitet och frågan om vad som är välfärd. Världs-
hälsoorganisationen har ju tagit upp en rad punkter.
Det handlar om bostad, tillgång till rent vatten, bra
mat, kläder, utbildning samt hälso- och sjukvård. Då
kan man ju säga att vi i Sverige har det väldigt bra,
sett från ett internationellt perspektiv.
Men det som WHO också tar upp, och där vi har
det mindre tillfredsställande, är frihet från rädsla. Ulla
Hoffmann läste upp ett brev som var väldigt tänkvärt.
Det är väldigt många i vårt samhälle som går omkring
och är rädda och att vara rädd hör inte hemma i ett
välfärdssamhälle. Att angripa våldet och rasismen är
oerhört viktiga åtgärder för vår välfärd.
Det andra är att känna sig behövd. Arbetslösa och
äldre människor som är pensionerade känner en otill-
fredsställelse över att man inte är behövd i det här
samhället. Jag tycker att det finns anledning att ta upp
en särskild debatt om hur vi skapar ett bättre samhälle
därvidlag.