Herr talman! I ett replikskifte hinner man inte gå in
på stora frågor, som i och för sig behandlas i andra
sammanhang. Jag skall hålla mig till detta.
Det låter som om Margareta Winberg gråter över
och skäms över Sverige. Hon tilltror inte
människorna här i landet förmågan att umgås med
naturen. Det tycker jag är ett grovt påstående mot
alla enskilda svenskar. Att blanda in
jordbrukspolitiken i sammanhanget är i och för sig
riktigt -- jordbrukspolitik har ju ett nära samband
med miljöpolitik och natur. Enligt min uppfattning
har många jordbrukare varit de första
naturvårdarna. Jag tror inte att man generellt kan
påstå att det har begåtts några stora fel på det
området.
Däremot vill jag erinra Margareta Winberg om att
den socialdemokratiska jordbrukspolitiken har
drivit fram det intensiva jordbruk som hon själv i
dag kritiserar. Dessutom har man samtidigt
underminerat ekonomin inom jordbruket. På den
punkten borde ni väl göra självrannsakan och
erkänna er skuld.
Jag säger alltså ja till människan där Margareta
Winberg säger ja till kollektivet i alla dess roller.
Jag anser att det behövs vissa styrmedel, och det
använder vi också, men det finns ett både--och. Det
måste till en samverkan i sammanhanget för att nå
miljömålen och åstadkomma den naturvård och
den omsorg som vi eftersträvar.