Fru talman! Beträffande den första frågan, om
doktorandtjänsterna och utbildningsbidragen, har
detta diskuterats här i kammaren vid flera tillfällen
tidigare. Jag skall inte förlänga debatten här i kväll
med att gå in på den frågan igen, men låt mig säga
några saker.
Orsaken till att vi har öppnat för den här möjlighe-
ten är att vi vill erbjuda möjligheter för flera dokto-
rander. Problemet var nämligen att doktorandtjänster-
na var slut på många håll och inom många områden,
och det omöjliggjorde för många doktorander att över
huvud taget få något stöd för sina studier. Det var
därför den åtgärden vidtogs. I ett läge när inga andra
än trollkarlar kan åstadkomma några nya pengar var
det nödvändigt att göra en prioritering, och vi gjorde
den här.
Det finns ingenting som säger att detta ensidigt
kommer att ha effekt för kvinnor. Det har hävdats i
debatten, men det finns inget underlag för det påstå-
endet i dagsläget. Men vi skall naturligtvis noga följa
utvecklingen - det är självklart. Det är alltså orsaken
till att den här åtgärden har införts.
SLU berördes ju inte i propositionen. Jag kan gär-
na medge att det kunde ha varit önskvärt att så hade
skett. Vi får se vad som kan göras när vi hanterar det
här regleringsmässigt. Det är självfallet vår strävan att
det här arbetet skall bedrivas över hela det akademis-
ka fältet.
Jag vill tillägga att detta inte är sista ordet. Jag
betraktar inte den här propositionen som någon slut-
punkt utan snarare som en början på ett arbete som
jag hoppas att vi skall kunna bedriva under flera år för
att driva utvecklingen vidare på det här området.