Herr talman! Det är väldigt mycket i Ulla Hoff-
manns anförande som jag skulle vilja diskutera, men
jag skall slumpvis välja bara ett par aspekter.
Det som Ulla Hoffmann sade om normalvärden
för män och kvinnor har jag hört rätt mycket av i
debatten på senare tid, och det har förundrat mig en
hel del. Även om normalvärden i sig är någonting så
viktigt, undrar jag om detta verkligen är sant. Det
kanske var sant på 50- och 60-talen att man saknade
normalvärden för både män och kvinnor, men alltef-
tersom nya befolkningsstudier gjorts har detta faktiskt
ändrats. Jag känner till detta ganska väl, eftersom jag
deltagit i befolkningsundersökningar på män. Men
samtidigt som jag och några till gjort dessa under-
sökningar, har andra gjort precis motsvarande under-
sökningar på kvinnor. Detta är någonting som pågår
hela tiden. Vad vi saknar är generella erfarenheter av
en lång rad medicinska tillstånd som gäller både män
och kvinnor. Det är bara undantagsvis som vi vet
mindre när det gäller kvinnor. Det kan gälla en del
sjukdomar som ändrar karaktär med åren, t.ex. hjär-
tinfarkt, där det förekommit en utveckling som man
inte riktigt har förstått.
Den andra saken som jag vill komma in på är detta
med A- och B-lag. Vi har inte haft något B-lag i Sve-
rige. Vad jag talat om är att man inte skall skapa ett
sådant B-lag. Precis som jag sade tidigare krävs en
viss minimikompetens av en professor. Jag vill inte
påstå att alla kvinnor är mindre kompetenta än män,
utan många kvinnor har ju bedömts vara de mest
kompetenta, och andelen sådana kvinnor skall väl bli
allt större. Men om vi skulle ge kvinnliga sökande en
positiv särbehandling och kanske systematiskt börja
välja de mindre kompetenta och koppla bort de mest
kompetenta skulle det vara utomordentligt olyckligt.
Kvinnorna kommer på bred front överallt. På
skolans område dominerar de redan helt och hållet
ända fram till studentexamen, varefter de blir färre.
Men här kommer en tidsfaktor in i bilden, och hela
tiden ökar andelen kvinnor på olika områden. Jag tror
inte alls att det kommer att ta 167 år, utan vi kommer
säkerligen att uppnå detta betydligt tidigare, även utan
positiv särbehandling av kvinnor. Det är alltså mycket
tvivelaktigt om denna matematik är riktig.