Fru talman! Den här debatten börjar likna en de-
battyp som ganska ofta förekommer i riksdagen,
nämligen en debatt om vem som är mest för samför-
stånd och vem som vidtar åtgärder som gör samför-
stånd omöjligt. Jag tror inte att vi kommer så långt i
den debatten.
Det är klart att vi på den här specifika punkten har
olika meningar. På samma sätt som Inger Davidson
förbehåller sig rätten att argumentera för sin mening
så argumenterar jag för den mening som jag, rege-
ringen och den majoritet som finns här i riksdagen har
i denna fråga.
Jag menar att förslaget om att tillämpa en lag som
redan existerar och som införts just för att bidra till att
främja jämställdheten är en fullt rimlig åtgärd också i
det akademiska livet. Det är på den punkten som våra
meningar skiljer sig. Vi får se hur det går. Jag är
övertygad om att de här åtgärderna, naturligtvis till-
sammans med andra, kommer att leda till att vi om i
varje fall cirka fem, sex år kan konstatera att utveck-
lingen har blivit väsentligt mycket bättre och har gått
åt rätt håll.