Fru talman! Jag tycker att utbildningsministern
delvis har bekänt färg. Han framställer nu den pro-
position som vi diskuterar som relativt betydelselös;
han skildrar de 30 professurerna och de få tjänster
som det är tal om på lägre nivåer som ganska små
åtgärder. Egentligen har de redan fyllt sin funktion,
nämligen så att det har rört om i den jämställdhetsde-
batt som pågår.
Det är väl en bra beskrivning, och det är väl bra
att vi har fått debatten - jag kan hålla med så långt.
Men jag tycker inte att det är någon bra början på den
fortsättning som utbildningsministern annonserar; han
sade att det här skall ses som ett första steg. Det är
inte ett första steg i rätt riktning! Det är många här i
landet - politiska partier, akademiker, forskare - som
arbetar för jämställdhet. Jämställdhetslagen har fun-
nits och varit i kraft i 15 år. Ingen är okunnig om de
här problemen, och man arbetar på olika sätt. Det som
nu hade behövts var en kraftfull samordning, t.ex. av
den kvinnoforskning vi har.
Man borde inriktat sig på just de ömma punkterna,
de stora hindren för kvinnorna i forskarkarriären och i
den akademiska karriären. Det handlar om sådana
saker som universitetens stelhet, tjänstestrukturer och
brist på instrument för självsanering. Det handlar om
konkreta åtgärder för att hjälpa kvinnorna i karriären
när det gäller handledning, möjlighet till finansiering
av egen forskning, osv. Där tycker jag och Miljöpar-
tiet att förslaget från regeringen är väldigt magert. Det
är en brist på konkreta åtgärder där de skulle behövas
och en brist på analys.