Fru talman! Till grund för regeringens förslag när
det gäller jämställdhet i skolan ligger det arbete och
de förslag som arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i
skolan presenterade för snart ett år sedan. Det gör mig
naturligtvis särskilt glad, eftersom jag hade förmånen
att som ordförande få leda arbetsgruppens verksamhet
under nästan två år. I arbetsgruppen fanns personer
med lång och omfattande erfarenhet av skola, lärar-
utbildning och forskning på detta område.
Det finns anledning att framhålla att både rege-
ringen och utbildningsutskottet i allt väsentligt delar
och följer upp arbetsgruppens förslag. Det är en styr-
ka för jämställdhetsarbetet i skolan att övertygelsen
om vad som behöver göras delas av både den förra
regeringen, som tillsatte arbetsgruppen, och den nuva-
rande.
Jag skall därför fortsättningsvis koncentrera mitt
inlägg till den del där vi moderater i utbildningsut-
skottet har haft en annan uppfattning är utskottets
majoritet.
Arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan
kom fram till - och det bygger på den kunskap som
30 års jämställdhetsarbete i skolan givit - att det nu
behövs för att förnya och förbättra jämställdhetsarbe-
tet fördjupade kunskaper om könsskillnader och olik-
heter, ökad medvetenhet om könstillhörighetens bety-
delse för flickors och pojkars olika villkor och förut-
sättningar.
Man måste komma bort från det kortsiktiga tän-
kandet med tonvikt på "matematisk" jämställdhet. Om
pojkar inte väljer att utbilda sig till yrken inom vård
och omsorg och flickor väljer tekniska yrken mindre
ofta än pojkar, beror det inte på att det är fel på poj-
karna eller på flickorna. Det är de djupt bakomlig-
gande orsakerna som det är väsentligt att få belysta
och få en djupare och bredare kunskap om.
Majléne Westerlund Panke gör i sitt anförande sig
till tolk för synsättet att pojkarna är jämställdhets-
problemet i skolan. Tidigare pekades flickorna ut som
det stora problemet. Man försökte med olika infor-
mations- och kampanjinsatser att få flickor att söka
till bilmekaniska utbildningar, t.ex. genom att visa
bilder på flickor i rosa overaller, man talade om tjej-
duschar i byggfuttar för att fler flickor skulle söka till
byggteknisk linje osv.
Jag tror att det är farligt att på detta sätt låta pojkar
och flickor vara bärare av jämställdhetsproblemet i
samhället. Problemet är ju att varken pojkar eller
flickor får den undervisning och utbildning som de är
i behov av och berättigade till.
Jämställdhet i skolan måste därför ses som en pe-
dagogisk fråga och ett tvärvetenskapligt kunskapsom-
råde. Det handlar om hur man som pedagog och pe-
dagogisk ledare, utbildningsplanerare och ansvarig
hanterar könsskillnader och könsmönster i skolan och
i klassrummet. Då blir kunskap om jämställdhet i
skolan en betydelsefull förutsättning och en grund för
att planera skolans hela verksamhet. Det gäller för-
delning av resurser och fördelning av timmar, skol-
start, arbetsmetodik, läromedel m.m.
Då är jämställdhet inte en specifik kvinnofråga
eller en särskild angelägenhet för enbart kvinnor. Då
är jämställdhet inte enbart en fråga för studie- och
yrkesorienteringen eller en yrkesgrupp i skolan. Då är
den en pedagogisk fråga som berör alla och som alla
som arbetar inom och med skolan har ansvar för.
Detta synsätt, som arbetsgruppen presenterar, har
fått ett starkt och massivt stöd från remissinstanserna.
Många som vi i arbetsgruppen hade kontakt och
överläggningar med under själva utredningsarbetet
betonade betydelsen av att man på detta sätt ger jäm-
ställdhet i skolan för första gången en konkret inne-
börd. Man kände att man äntligen fick någonting
konkret att ta på.
Regeringen och utbildningsutskottet delar arbets-
gruppens uppfattning att jämställdhet i skolan bör
lyftas fram som en pedagogisk fråga och ett tvärve-
tenskapligt kunskapsområde, och det är mycket bra.
Det innebär behov av översyn av både lärarutbild-
ning, fortbildning och rektorsutbildning. Det innebär
ökat behov av forskning och utvecklingsarbete om
jämställdhet i skolan. Men mycket kan göras redan i
dag i skolans vardagsarbete genom att skolan utnyttjar
och använder resurserna på ett mer flexibelt och ef-
fektivt sätt med utgångspunkt i varje elevs behov,
intressen och förutsättningar. Arbetsgruppen gav en
rad exempel på hur detta kan gå till.
Men vi moderater har både i motioner och i en re-
servation till betänkandet velat ge uttryck för att vi
anser att både regeringen och utbildningsutskottets
majoritet inte i alla delar är lika konkreta och tydliga
som arbetsgruppen. Framför allt gäller det kun-
skapsdelen. Man skulle t.o.m. kunna säga att ni är litet
väl fega.
Könstillhörighetens betydelse och könsskillnader
måste förstås och ses såväl utifrån kulturella, sociala
och biologiska förklaringsmodeller som ur ett individ-
, grupp- och samhällsperspektiv.
Det är därför enligt vår uppfattning för snävt och
otillräckligt att bara tala om genusforskning på sko-
lans område. Skolan skiljer sig från annan verksamhet
i samhället eftersom den arbetar med flickor och
pojkar i ständigt utveckling och mognad. Att då välja
bort det biologiska perspektivet ser vi mer som ett
uttryck för att de ideologiska skygglapparna fortfa-
rande sitter så hårt att man inte är beredd att bejaka en
allsidig forskning på detta så viktiga område.