Fru talman! Jag har inte misstänkliggjort vare sig
Inger Davidsons eller någon annans uppfattning i den
här frågan. Jag har tillåtit mig att argumentera för den
uppfattning som är regeringens. Vi anser nämligen att
det här är en riktig åtgärd. Det är klart att man kan ha
delade åsikter om detta.
Det är också uppenbart att den diskussion som
förslaget har lett till ute på universiteten och i det
akademiska livet har blottlagt en hel rad förhållanden
som inte bara har med jämställdheten att göra utan
också med hur hela tjänstetillsättningssystemet funge-
rar, liksom den har blottlagt en hel rad andra intres-
santa aspekter som gäller själva forskningens och det
akademiska livets struktur. Detta kan ge tankar för
framtiden också i det avseendet.
Det är därför jag vill hävda att den här debatten
har varit konstruktiv. Självfallet respekterar jag dem
som har en annan uppfattning om hur frågan bör dri-
vas just på den här specifika punkten.
Om man - och jag tänker då på det akademiska li-
vet och kanske inte så mycket på riksdagen - har en
annan uppfattning just i det här avseendet tycker jag
att man kunde nöja sig med att konstatera detta och
sedan säga att vi får se hur det går. Det har man
emellertid inte gjort, utan man har utmålat de för-
skräckliga fasor som skulle följa av genomförandet av
det här förslaget. Det är där överdrifterna har funnits
och inte i de få inlägg som jag har gjort i det här
sammanhanget.
Jag är glad över att konstatera att det här i kamma-
ren - möjligen bortsett från moderaterna - finns en
betydande enighet om det mesta i propositionen.
Detta gäller ju inte på alla områden, så det får vi note-
ra som en framgång för riksdagens strävan att åstad-
komma en ökad jämställdhet också inom det akade-
miska livet.