Fru talman! Jag tror ändå att den här diskussionen
hade vunnit på att de som så intensivt är emot försla-
get också hade tagit reda på vad som faktiskt gäller
och även vad deras egna tidigare förslag innebär.
När jämställdhetslagen infördes av riksdagen 1979
behandlade utskottet frågan om positiv särbehandling.
Det framgick då väldigt tydligt att man kan ta en
person med sämre meriter före en person som har
formellt bättre kvalificerande meriter, nämligen om
åtgärden är ett led i en positiv särbehandling som
syftar till att främja jämställdheten i stort. Det är just
den paragrafen som nu åberopas.
Det är något helt annat än det som brukar kallas
för att särskilt beakta jämställdhetsaspekten. Det är ett
uttryck som normalt används vid statliga tjänstetill-
sättningar. Det innebär att en sökandes kön kan avgö-
ra en tjänstetillsättning till förmån för en person av
underrepresenterat kön om personen är lika eller i
stort sett lika kvalificerad som sin medsökande. Detta
är att, som det heter, särskilt beakta jämställdhetsas-
pekten. Det är någonting helt annat än den positiva
särbehandlingen. De båda sakerna går naturligtvis i
samma riktning, men positiv särbehandling är ändå
någonting annat än att särskilt beakta jämställdhetsas-
pekten.
Som jag sade i mitt anförande, fru talman, gick
Moderaterna emot det här när det infördes, och ni är
ju fortfarande emot det. Ni är emot det därför att ni
tycker att jämställdhet är någonting som historiens
egen gång så småningom skall få förverkliga.
Jag noterade också att Hans Hjortzberg-Nordlund
sade att det bara är Moderata samlingspartiet som kan
betrakta sina kvinnliga riksdagsledamöter såsom
varande lika kvalificerade som männen. Det var ett
mycket intressant uttalande.