Fru talman! Jag tror inte att skillnaden blir så stor
att den gäller liv och död om vi tillsätter dessa 30
professorstjänster på ett annat sätt än man gör nor-
malt. Jag tror inte alls att det får så stor betydelse. Det
är betydligt viktigare att vi vidtar alla de andra åtgär-
der av vilka vi har räknat upp flera stycken. De skall
på lång sikt och förhoppningsvis också på litet kortare
sikt än tidigare leda fram till att kompetenta kvinnor
får de tjänster som de är berättigade till.
Man går faktiskt ett steg längre när det gäller
praxis, dvs. att tillämpa jämställdhetslagen. Tidigare
har man sagt att en person av underrepresenterat kön
med i stort sett samma kompetens som den mest kva-
lificerade skall kunna få företräde. Men här talar man
om ett slags behörighet som på ett sätt inte räcker.
Professorstillsättningar är så speciella. Det handlar
om att samla på sig meriter. Det kan bli så att en per-
son som kanske har samlat meriter under väldigt kort
tid utnämns till professor, medan en som har samlat
meriter i tio år ställs åt sidan.
Det blir alltså en mycket skevare bild i just detta
sammanhang än i många andra. Det brukar som sagt
inte vara den skillnaden som man för fram annars när
man tillämpar jämställdhetslagen.