Fru talman! Jag vill inte väcka strid i denna fråga.
Om utbildningsministern vill driva dessa frågor hårt
är det bra, och om de konkreta förslagen blir fler
vartefter tiden lider är också det bra.
Det som jag ser som en liten risk är att en del av
den här debatten, inte minst på grund av utbild-
ningsministerns sätt att agera, har kommit att hamna
litet fel. Man talar t.ex. om en positiv särbehandling
av män. Man gör då en glidning som - för att uttrycka
det milt - lätt uppfattas som om män vid tillsättning
av tjänster skulle ges företräde framför lika kompeten-
ta kvinnor, och det är helt enkelt inte sant. Det är inte
grundregeln vid tillsättningen av tjänster, och det är
inte där felet ligger. Det finns ytterst litet som skulle
stöda en sådan tanke men väldigt mycket som stöder
tanken att det inte är fråga om någon positiv särbe-
handling av män. Däremot har män mycket gynn-
sammare villkor för sina studier än kvinnorna har, och
det är någonting annat.
Det är viktigt att man håller isär detta, för annars
kommer en motreaktion från universiteten, som lyss-
nar, hör och får en orättvis beskyllning. Risken är att
en del av aktiviteten i den här debatten har uppstått på
grund av man har uppfattat det som att man har fått
orättvisa beskyllningar på en punkt som tyvärr är litet
känslig. Det är min synpunkt på denna fråga.