Herr talman! För Centern är jämställdhet ytterst en
demokratifråga. Dagens skola lägger till stor del
grunden till utvecklingsmöjligheterna för framtidens
kvinnor och män. Därför måste dagens skola ge både
flickor och pojkar likvärdiga möjligheter att utvecklas
utifrån sina behov och förutsättningar.
Vi vet av återkommande undersökningar att jäm-
ställdhetsarbetet i skolan går alldeles för långsamt.
Exemplen är välkända och många.
Pojkar upptar två tredjedelar av tiden till elevernas
förfogande i klassrummet. Pojkar tar oftare ordet utan
att ha fått frågan. De svarar rätt ut, medan flickorna
sitter tysta med uppräckt hand. Flickor väntar på att
bli tilldelade ordet för att ge svaret. Den naturveten-
skapliga och tekniska undervisningen utgår alltför
mycket från ett mans- eller pojkperspektiv.
Jämställdhet i skolan är en pedagogisk fråga. Med
den nya läroplanen och genom att jämställdhet nu
skrivs in i skollagen ges skolan nya redskap att snab-
bare komma framåt i jämställdhetssträvandena. Det är
positivt att det finns en bred politisk enighet om änd-
ring av skollagen. Nu är det viktigt att vi följer och
driver på användningen av de nya redskapen. Jag
känner tillförsikt inför detta arbete och att den nya
läroplanen och ändringen av skollagen verkligen skall
ge effekt, att flickors möjligheter att komma till tals,
resonera och utveckla tankar skall förbättras och att
flickors intresse för naturvetenskap och teknik skall
utvecklas osv.
Det är också viktigt och bra att rektorn ges ett an-
svar för att undervisningen planeras så att den gagnar
jämställdhet mellan pojkar och flickor och att stor
vikt läggs vid fortbildning.
Herr talman! Jag anser att det ibland i debatter kan
vara på sin plats att också se till det som förenar oss.
Det avspeglas också i första delen av betänkandet.
Nu till det som skiljer oss åt, nämligen delar inom
den högre utbildningen. Jag börjar med doktorand-
tjänsterna, där Centern anser att det är få för kvinnor
som får möjlighet att doktorera och att det är viktigt
att ändra på detta förhållande.
Regeringens förslag innebär sammantaget sämre
villkor för doktorander eftersom man återinför möj-
ligheten att ge utbildningsbidrag. Centern anser att
tidigare beslut om att omvandla utbildningsbidragen
till doktorandtjänster bör fullföljas.
Regeringens förslag om att tillföra extra resurser
för att öka antalet kvinnliga doktorander ger positiva
möjligheter för kvinnor. Det är dock svårt att se kon-
sekvenserna av båda dessa ovan nämnda åtgärder för
utvecklingen av antalet kvinnliga doktorander, vilket
också utbildningsminister Carl Tham i vaga ordalag
sagt under en frågestund i riksdagen tidigare i vår.
Det finns alltså en uppenbar risk för att socialde-
mokraterna totalt sett har skapat sämre chanser för
kvinnor att doktorera än de hade innan. Med den ena
handen tar socialdemokraterna bort möjligheter för
kvinnor att få doktorandtjänster, med den andra tillför
de möjligheter med de 30 miljoner som finns att för-
dela.
Jag vill därför fråga Carl Tham om det i dag finns
någon bedömning från regeringens sida på den samla-
de effekten ur jämställdhetsperspektiv.
Så till den särskilt omstridda delen av regeringens
förslag, den om att tillämpa s.k. positiv särbehandling
vid tillsättning av nya professurer. Jag tror att de
flesta av oss är överens om att det i dag finns för få
kvinnliga professurer. Centern har under flera år på-
pekat att det är angeläget att öka antalet kvinnliga
professurer, bl.a. för att stimulera kvinnor till fortsatt
forskarkarriär och för att skapa flera kvinnliga före-
bilder. Professorer är tongivande i samhällsdebatten,
och samhället går miste om kompetens genom den
mycket ojämna könsfördelningen bland professorer.
Det är endast 7 % kvinnliga professorer 1995, som vi
alla känner till.
Det är nödvändigt att ta itu med de grundläggande
problemen bakom den sneda könsfördelningen. Dit
hör bl.a. traditioner, nätverk och kulturer där manliga
intressen dominerar men också de brister som finns i
definitionen av kompetens och kunskap. Vi anser att
man utan att tillgripa positiv särbehandling kan rekry-
tera kvinnor till professortjänster. Det finns kompe-
tenta kvinnor inom forskarvärlden. Vad som behövs
är att se till att kvinnor med likvärdig men inte nöd-
vändigtvis samma kompetens som män i större om-
fattning får tjänster som professorer.
Utskottsmajoriteten har försökt klarlägga synen på
innebörden av begreppet positiv särbehandling. Man
har ändrat propositionens uttryck "mindre kvalifice-
rade" till "trots att det finns mer kvalificerade". Men
riskerna med att använda positiv särbehandling kvar-
står för att kvinnor som får tjänster därför att de till-
hör det underrepresenterade könet och inte därför att
de är mest meriterade kan bli bemötta med misstro.
En tillämpning av positiv särbehandling kan därför i
stället för att gynna jämställdhetssträvanden tvärtom
skada dem. Det finns risk för att det utmynnar i att det
skapas A- och B-professurer. Den utvecklingen vill
inte Centern medverka till.
Det är en förhållandevis knapp majoritet beståen-
de av socialdemokrater och vänsterpartister som nu på
väg att driva igenom det förslaget, som alltså innebär
risk för A- och B-professurer.
Jag tycker att det kunde ha funnits en litet större
lyhördhet för den omfattande kritik som förslaget
ändå fått i högskole- och universitetsvärlden och i
samhället i övrigt.
Jag vill gå vidare till de mål för rekrytering av
professorer som regeringen har föreslagit och som vi i
Centern har ställt oss bakom. Vi tror att det enbart
med de rekryteringsmål som föreslagits kommer att ta
väldigt lång tid att nå upp till nivån 40 %. I debatten
har det också bedömts som orealistiskt att ens nå i
närheten av denna nivå under en tioårsperiod. Vi från
från Centern har föreslagit att man skall undersöka
ytterligare åtgärder för att inom något slags rimlig
tidsperspektiv komma upp i högre nivåer och har lyft
fram två modeller som vi tycker är väl värda att prö-
va. En möjlig modell är att om en kvinna i konkurrens
söker en tjänst som professor och blir kompetentför-
klarad men inte får tjänsten så inrättas det en profes-
sur för henne. En annan möjlig modell är att varje
docentkompetent kvinnlig forskare ges möjlighet att
anmäla sig till en rikslista som sedermera kan använ-
das som underlag vid bedömning av behovet av nya
professurer på områden där det kvinnliga inslaget är
särskilt lågt. Vi anser att man bör utveckla ett system
där inslag ur de båda modellerna kombineras och att
regeringen bör återkomma med förslag som tillgodo-
ser detta.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till
reservation 14 angående s.k. positiv särbehandling. Vi
centerpartister står givetvis bakom samtliga centerre-
servationer, men med hänvisning till kammarens
arbetsbelastning avstår jag från att yrka bifall till fler
reservationer.