Jämställdhet

Herr talman! "Över hustrun skall mannen styra

som en statsman, ty han är bättre skickad att härska än

hon. Vad beträffar skillnaden mellan könen är man-

nen av naturen överlägsen och styrande, kvinnan

underlägsen och styrd", sade Aristoteles på sin tid.

Thomas av Aquino menade att kvinnans underord-

nande ställning påvisas redan i Skapelsen och är be-

fogad av naturens lagar och hennes egen natur. Kvin-

nan har skapats för att hjälpa mannen med fortplant-

ningen inte med något arbete, tyckte han.

Det är denna naturlag som regeringen har utmanat

med sitt förslag om jämställdheten inom utbildnings-

området. Eller som en manlig forskare uttryckte det:

Kamrater, män, sätter vi inte stopp för dem nu, så

kommer vi att ligga ner och vara fullständigt borta

från all makt om några år. Propositionen som ligger

till grund för utbildningsutskottets betänkande nr 18

förtjänar att läsas i sin helhet, eftersom den tar ett

övergripande grepp på dessa viktiga frågor. Vad gäl-

ler forskningsområdet är förslagen väl genomtänkta

och behandlar alla olika nivåer i universitetshierarkin.

Där finns kvoterade mellantjänster, kvinnliga gästpro-

fessurer, kvinnliga doktorandtjänster, kvinnliga

forskningsmedel, översyn av tjänstetillsättningarna

osv. Vissa delar av propositionen har dock väckt mer

uppmärksamhet än andra, nämligen förslaget att inrät-

ta 30 nya professurer som skall besättas med kvinnor.

Av dem som examineras från grundutbildningarna

vid våra universitet och högskolor är största andelen

kvinnor - 63 %. Av dem som avlagt doktorsexamen

den senaste treårsperioden är endast 30 % kvinnor.

Endast 7 % av professorerna i Sverige är kvinnor.

Denna anmärkningsvärt låga siffra beror inte på att

kvinnor skulle vara mindre lämpade att vara professo-

rer än män. Den beror inte heller på brist på kompe-

tens eller kvalifikationer. Den måste därför bero på

något annat.

För att åstadkomma en bättre könsfördelning på

dessa viktiga poster har regeringen föreslagit att s.k.

positiv särbehandling skall kunna användas vid till-

sättning av professurer. För att på kort sikt kunna få

en förändring till stånd föreslår man en engångssats-

ning i form av ett resurstillskott för inrättande av nya

professurer som skall gå till kvinnor. På längre sikt

har man ställt upp ett könsfördelningsmål för universi-

tet och högskolor vad gäller nyrekryteringen av pro-

fessorer. Målen redovisas i treårsperioder till dess att

bägge könens andel uppgår till minst 40 %. För att

kunna uppnå det långsiktiga målet föreslår regeringen

dessutom medel för doktorandtjänster och forsknings-

assistenter för kvinnor, stipendier för kvinnor att

forska utomlands osv.

Vid varje professorstillsättning sker ett sakkunnig-

förfarande. Tre sakkunniga - oftast män - utses av

fakultetsstyrelsen. De sakkunniga skall föreslå tre

kandidater - i första, andra respektive tredje rummet.

Vid sakkunnigförfarandet skall olika kvalifikationer,

meriter och kompetenser bedömas. Därefter går för-

slaget till Tjänsteförslagsnämnden.

Vid bedömandet blir det förstås avgörande vilka

meriter och vilken kompetens som de sakkunniga

lägger vikt vid. En professor skall bl.a. undervisa,

forska och vara arbetsledare. Många professorer är

arbetsledare för stora grupper. Vid sakkunnigförfa-

randet läggs oftast störst vikt vid den vetenskapliga

meriteringen, mindre vikt vid det pedagogiska och

ännu mindre vikt vid arbetsledningsförmågan. Det

innebär att det oftast är den som är mest kvalificerad

vetenskapligt som får tjänsten, inte den som är mest

kvalificerad för den. För hade t.ex. den arbetsledande

kompetensen tillmätts större betydelse än vad den gör

i dag hade många manliga professorer inte blivit pro-

fessorer.

Den sökande som placeras i något av rummen är

professorskompetent. Om en kvinna placeras i något

av rummen blir det oftast i det tredje. Det innebär

dock att hon är tillräckligt kvalificerad vetenskapligt -

hon är helt enkelt professorskompetent. Vad regering-

en nu säger är att en professorskompetent kvinna som

hamnat bland de tre bästa av de sökande skall - med

jämställdhetsaspekten i åtanke - få tjänsten. Det är

detta som har fått delar av befolkningen av båda kö-

nen att reagera.

De som har debatterat har fått förslaget att framstå

som att vilken kvinna som helst kan söka och en pro-

fessur och få tjänsten. Så är förstås icke fallet. Hon

måste vara professorskompetent. Ett annat argument

som anförts är att professorerna skulle delas in i ett A-

och ett B-lag - antagligen är det meningen att det är

kvinnorna som skulle hamna i B-laget. De kvinnor

som redan i dag är professorer är oroliga för att de

skall bedömas tillhöra B-laget, trots att de tillsattes

före den för kvinnor positiva särbehandlingen.

Resonemanget om A- och B-lag tillämpas enbart

när det handlar om kvinnor. Nyligen skulle en profes-

sorstjänst i psykiatri tillsättas. De flesta trodde att en

väl känd och bland många uppskattad psykiatriker

skulle få tjänsten, och han placerades också i första

rummet. Men han ansågs för kontroversiell och en

annan man fick professuren. Ingen argumenterade för

att denna man skulle tillhöra ett B-lag.

Vid ytterligare ett annat tillfälle hamnade en man-

lig sökande i första rummet. Tjänsteförslagsnämnden

gav dock tjänsten till den man som hade placerats på

andra plats, antagligen beroende på att en prominent

ledamot i nämnden hade jobbat tillsammans med

mannen i andra rummet. Mannen som placerats i

andra rummet låg nära den s.k. forskningsfronten. Vid

professorsutnämningar resoneras mycket kring om de

sökande ligger nära "forskningsfronten" eller ej.

Forskningsfronten är emellertid ett mycket löst be-

grepp som skiftar innehåll med relativt korta mellan-

rum. I allmänhet är det också män som avgör vad som

är "intressant" forskning vid varje tidpunkt. Vissa

ämnen är inne, andra ute. Det handlar inte om ifall det

är bra forskning eller ej, dvs. rent metodiskt, utan det

handlar om ifall ämnet är gångbart eller inte. Det är

män som avgör vad som är gångbart och vad som

skall beforskas. Därför hamnar kvinnoforskarna oftast

i väntrummet. Därför hamnar för kvinnor livsviktig

forskning i skymundan. Därför vet vi i dag inom t.ex.

medicinen bara normalvärdet för män. Därför att stora

delar av forskningen resonerar utifrån tesen att männi-

ska är lika med man om inte något annat angives.

Därför behöver vi en ny spetskompetens, som Conny

Sandholm kallade det för.

Det handlar alltså om lobbyism och olika ute-

stängningsmekanismer som benämns vetenskaplig

meritering.

Om de båda männen som lyftes upp av Tjänste-

förslagsnämnden till första rummet i mina exempel

hade varit kvinnor hade de betraktats som B-lagare.

Men nu var de män, och därför blev det inte någon

diskussion. Det verkar som om de manliga A- respek-

tive B-lagarna har funnit sig i de föga vetenskapliga

spelreglerna. Männen har funnit sig i detta länge, men

det gör nu inte kvinnorna. Rosseau menade visserli-

gen att flickorna redan i tidig ålder måste tvingas till

foglighet och saktmodighet för att utan att klaga

komma att finna sig i sin makes behandling. Men

Rosseau har tappat greppet om svenska kvinnor.

Resonemanget om att det alltid är den som är mest

kvalificerad som skall erhålla en tjänst leder till att en

undersköterska aldrig skulle kunna få en tjänst så

länge som det finns en enda arbetslös sjuksköterska

eller en arbetslös läkare, eftersom de är mer kvalifice-

rade än undersköterskan, som dock är mest kvalifice-

rad för tjänsten. Ingen har heller höjt sin röst och

hävdat att en manlig barnskötare skulle tillhöra ett B-

lag när han får en tjänst därför att han tillhör ett - i

dessa sammanhang - underrepresenterat kön.

Herr talman! När den första kvinnliga nyhetsupp-

läsaren gjorde sin debut blev radioväxeln nerringd av

kvinnor och män som hävdade att man inte kunde lita

på de nyheter som lästes upp av en kvinna. Om det

som inte skulle kunna hända i Harrisburg ändå hade

hänt och att det hände precis när den första kvinnliga

nyhetsuppläsaren i Sverige skulle läsa nyheterna och

fick ta telegrammet - ja, då skulle det som ändå hände

i Harrisburg för många i Sverige inte ha hänt. I dag

skulle det inte råda något tvivel om att det som hände

i Harrisburg verkligen hände - oberoende av om det

var en kvinna eller man som förmedlade nyheten.

Är det då trovärdigheten det hela handlar om? Är

det så att motståndarna till positiv särbehandling av

kvinnliga professorskompetenta anser att vetenska-

pens trovärdighet kommer att urholkas om kvinnliga

professorskompetenta särbehandlas? Ja, så skulle man

kunna resonera om man tror att det finns en absolut

kompetens, en absolut vetenskap - en gång för alla

given. Så skulle man kunna resonera om man var helt

säker på att de vetenskapliga metoder man utvecklat

omfattar båda könen. Och forskningen visar också att

det handlar om trovärdighet.

När man ger lärare identiska uppsatser men med

olika namn, ett kvinnligt och ett manligt, så bedöms

de olika. Pojkarna får högre omdömen än flickorna -

och då skall vi inte glömma att det var identiskt lika

uppsatser.

Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och nämna

ett område där fler kvinnliga förebilder kommer att

spela en stor roll.

Jag sade tidigare att den medicinska forskningen

bedrivs utifrån tesen att människa är lika med man om

inte något annat angives. Rektor vid en av våra medi-

cinska högskolor sade när jämställdhetsplanen förela-

des honom att det finns bara en enda orättvisa mellan

kvinnor och män, och det är att kvinnor lever längre

än män. Och med det synsättet är det kanske inte så

underligt att alla fysiologiska normalvärden är beräk-

nade efter en 70-kilosman, vilket automatiskt gör alla

flickor till avvikare. Eftersom män inte har menstrua-

tion, föder barn eller lika påtagligt kommer in i kli-

makteriet har dessa för kvinnan normala funktioner

kommit att betraktas som sjukdomar. Ett nytt fält har

öppnat sig för medicinsk teknik på manliga villkor, en

teknik som används utan att den paras med kvinnors

specifika erfarenheter och kunskaper på området. Det

är fortfarande lättare att skära bort livmödrar, ägg-

stockar och bröst än att utveckla alternativa icke-

kirurgiska behandlingar.

När normalvärdet för blodtryck skulle fastställas

mättes blodtrycket på ett antal medicine kandidater -

alla män, eftersom läkarstuderande var män på den

tiden. Utifrån det manliga normalvärde som kom fram

ansågs kvinnor ha för högt blodtryck och tvingades

äta blodtryckssänkande medicin för att komma ner i

"normalt", dvs. manligt tryck. Om normalvärdet

skulle vara satt utifrån kvinnor skulle det kunna inne-

bära att hela den manliga delen av befolkningen

skulle tvingas äta blodtryckshöjande medicin.

De undersökningar som ligger till grund för be-

dömningen av blodfetter är gjorda på män. Det leder

till att läkarna i dag vet väldigt litet om vilka blod-

fettvärden som gäller för kvinnor. Det som för män är

det goda kolesterolet kan för kvinnor vara det farliga.

Läkarna kan bara konstatera att antalet kvinnor som

dör i hjärtinfarkt har ökat. När kvinnor kommer till

sjukhusen för akuta hjärtproblem får de sämre be-

handling. Livsuppehållande behandling sätts inte in

eller sätts in för sent, eftersom kvinnor inte upplever

hjärtsmärtor på samma sätt som män och därför be-

skriver sina smärtor på ett för läkaren okänt sätt.

Jag kan bara konstatera att vi dag saknar grund-

läggande kunskaper om normalvärden för kvinnor,

och vi behöver med det snaraste en utveckling inom

den medicinska metodiken. På just det medicinska

området är grundforskning på kvinnors normvärden

extra viktig, eftersom det handlar om liv och död. För

kvinnor är det med andra ord livsviktigt att den man-

liga forskningsfronten bryts. Ett sätt att göra det är att

vi får fler kvinnliga professorer.

Herr talman! Psykologin som vetenskap har stän-

digt och systematiskt ansett kvinnan som en avvikare.

De teorier som finns om psykologisk utveckling är

byggda på observationer av mäns liv. Psykoanalysen

fader, Sigmund Freud, konstruerade sina teorier utfrån

det manliga barnets upplevelser, och när kvinnorna

inte passa in i teorierna - varken anatomiskt eller i

beteendet - gjorde han inte om teorierna utan hävdade

i stället att flickorna var avundsjuka över det han

hävdade att de saknade och att de upplevde sig som

stympade män. Med mannens liv som den underför-

stådda normen har vetenskapen försökt forma kvinnor

efter en manlig mall. I livscykeln liksom i Edens lust-

gård har kvinnorna varit betraktade som avvikande.

Att 30 professorskompetenta kvinnor kommer att

utses till professorer kommer inte att ändra den aka-

demiska världen och forskningsfronten över en natt.

Men det är en bra början, och det rabalder förslaget

har ställt till med både inom och utanför den akade-

miska världen visar att det nu är den sista bastionen

som håller på att falla. För mig med min över 20-åriga

erfarenhet som sekreterare till professorer, som samt-

liga tjänstgjort som sakkunniga vid professorstillsätt-

ningar, är förslaget om positiv särbehandling - av

kvinnor - en befrielse. För manliga sökande har alltid

behandlats positivt - den manliga vetenskapliga meri-

teringen har alltid ansetts högre stående. Med nuva-

rande takt på utnämningarna av kvinnliga professorer

skulle det ta minst 167 år innan vi har lika många

kvinnliga som manliga professorer. Vänsterpartiet

anser att vi inte har tid att vänta så länge. Det förefal-

ler som om de flesta partier i riksdagen är eniga om

att kvinnor är underrepresenterade bland professorer

och att det behövs fler kvinnliga professorer. Försla-

gen till åtgärder varierar. Hittills har man försökt lösa

jämställdhetsproblemet med att antingen utöka t.ex.

antalet platser eller genom att inrätta särskilda forum

för kvinnor att diskutera jämställdhet. Väldigt sällan

har jämställdheten lösts med att männen tvingats

lämna ifrån sig makt. Förslaget om positiv särbe-

handling vid tillsättning av professurer handlar om att

männen måste lämna ifrån sig makt - därmed föränd-

ras maktrelationerna mellan kvinnor och män

Herr talman! Eftersom jag bekänner mig till det

som Hans Hjortzberg-Nordlund kallar den fundamen-

tala feminismens konspirationsteori yrkar Vänster-

partiet bifall till utskottets hemställan i de delar av

betänkandet som jag berört, nämligen under punkter-

na 17-40.