Fru talman! Varje steg i rätt riktning är en stor
framgång, men varje stopp eller steg tillbaka är ett
misslyckande, därför att det är så bråttom att göra
någonting åt trafiken och miljöfrågorna.
I morse stod sex containrar vid Borlänge järn-
vägsstation, sådana som hakas på en förarhytt - något
som gläder en gammal miljöpartist. Men när jag titta-
de ut över landsvägen såg jag på tio minuter ett tret-
tiotal lastbilar gå förbi. Det är fortfarande en liten
bråkdel som går med järnvägscontainrar.
I somras var jag nere i Europa, och där använder
man mer och mer den här metoden, även om man inte
gör det i tillräcklig utsträckning. Man är helt enkelt
tvungen, därför att trafiksituationen är så besvärlig.
Men då tågen kommer till Trelleborg i Sverige kopp-
las containern av eller flyttas över på landsväg, och en
förarhytt kopplas till. Så är det till nästan hundra
procent.
Med en annan inställning skulle vi kunna starta
med den typen av transporter i större skala. Vi skulle
vara förberedda och inte behöva vänta tills trafiksi-
tuationen är så galen som den är i Centraleuropa.
Hemköp har t.ex. börjat med ett projekt där man
har just-in-time-transporter på järnväg. Man kör med
lastbilar till olika depåer, hämtar en container och kör
direkt till affären, med färskvaror och allting. Detta
gör att det blir en oerhört miljövänlig transport.
Dessutom har man kontraktsodling i närheten, så att
det är närproducerat. Det hör kanske inte till det här
ämnet, även om det minskar transporterna. Om Hem-
köp kan skulle väl andra kunna! Med en annan in-
ställning skulle vi kunna starta med detta på ett bra
sätt.
Längs Västerdalsbanan i Dalarna har timmerter-
minalerna lagts ned och transporter av timmer lagts
över på landsväg. Det är en tragedi. Företagen är
fortfarande positiva till att köra på tåg, men det måste
bli prismässigt jämförbart så att de inte förlorar peng-
ar på det.
En satsning på Västerdalsbanan till Sälen är en
nationell angelägenhet, om man tänker på att Sveriges
sydligaste fjällområde ligger i Sälen. Det skulle kunna
innebära att människor från Stockholm t.ex. kunde
åka ända upp till Sälen, och ha råd att göra det även
om de inte har råd att ha bil. Dessutom är det natur-
ligtvis miljövänligt. Det bör alltså placeras tidigare,
mellan år 2001 och 2008.
Det råder en bred samsyn inom hela näringslivet i
dalgången, liksom inom de berörda politiska partierna
i kommunerna. Goda kommunikationer, både på väg
och på järnväg, till ett av vårt lands mest attraktiva
friluftsområden är naturligtvis också ett nationellt
intresse. Det hindrar inte att många kommer att åka
bil, men slitaget på de här vägarna är så fruktansvärt
att vägarna är ofarbara när tjälskotten börjar komma.
Dessa lastbilstransporter försämrar naturligtvis ytter-
ligare, förutom persontransporterna.
En utbyggnad av Västerdalsbanan skulle avlasta väg-
nätet, inte bara i dalgången utan också på riksvägnätet
mot Stockholms-, Öresunds- och Göteborgsregioner-
na. Det ger positiva effekter när det gäller miljö- och
trafiksäkerhet. Om vi skall skapa ett framtida ekolo-
giskt hållbart samhälle är en utbyggnad av banan fram
till Sälen mycket viktig.
Nyss öppnades en sträcka för godstransporter
mellan Mora och Älvdalen. Den skall öppnas för
persontrafik för arbetspendlare och skolpendlare.
Miljöpartiet anser att det är viktigt att det dagliga
resandet mer och mer kan ske kollektivt och, där så är
möjligt, med tåg. Det är naturligtvis miljömässigt
bäst. Det minskar olycksriskerna betydligt och ger
bilförarna en behövlig vila på väg till och från arbetet.
Energimässigt är det helt överlägset. 2 % av vår ele-
nergi går till tågtrafiken med dess enorma transport-
förmåga, medan Borlänge, t.ex., med Domnarvets
järnverk och Kvarnsvedens pappersbruk, ensamt
använder nästan lika mycket el som all järnvägstrafik
i Sverige.
Miljöpartiet vill också återinföra nattågen kvälls-
tid från Gävle till Borlänge, Göteborg och Malmö. De
var mestadels fullbelagda. En hel del av de transporter
som gick med dessa tåg går numera på landsväg. Man
måste se transporten som en helhet. Även om nattågen
i allmänhet inte är lönsamma fullt ut tar den som förut
åkte nattåg kanske bilen eller flyget tur och retur, och
SJ förlorar i förlängningen passagerare. Miljöpartiet
vill alltså återinföra nattågen på flera sträckor i Sveri-
ge. Nu talar jag mycket om Dalarna, men resone-
manget är egentligen överförbart till så gott som alla
landskap.
Jag vill också tala om Inlandsbanan, som är en
kulturhistoriskt fantastisk och naturvänlig transport.
Den skulle kunna elektrifieras för en ganska ringa
kostnad. Miljöpartiet har i sin budget också pengar
för detta. Det är 3,4 miljarder som inte enbart skall gå
till Inlandsbanan, men man skulle kunna starta med en
del av de pengarna och elektrifiera banan.
Den är byggd för att klara tunga malmtransporter.
Det är en intressant tanke att den s.k. Domnarvspen-
deln skulle gå från Luleå in på Inlandsbanan. Den går
tre gånger om dagen från Luleå eftersom metallurgin
är nedlagd i Borlänge. Det är helt rimligt att åka den
vägen. Det är en stor belastning på kustbanan när de
tunga tågen kommer tre gånger om dagen. Det är
också en mycket dålig bana mellan Gävle, Falun och
Borlänge. Investeringarna skulle i trafiksammanhang
inte alls vara oöverkomliga - inte ens om man gjorde
en elektrifiering. Det är också bitvis backigt mellan
Gävle och Falun. Där är det verkligen problem att
köra dessa tunga transporter.
Vid ingången av 2000-talet står Sverige inför en
genomgripande samhällsomvandling, fullt jämförbar
med industrialismens genombrott i början av seklet.
På samma sätt som järnvägen då banade väg för den
nya tiden kommer den att spela en viktig roll nu när
Sverige skall byggas om för långsiktig ekologisk
hållbarhet. Det gäller även Inlandsbanan dels därför
att den går genom bygder som är rika på biobränslen
och mineraler och därför kan lämna viktiga bidrag till
svensk industri- och energiförsörjning, dels därför att
den utgör ett levande kulturminne och en turistattrak-
tion av internationell klass. Vi vet att det går torvtåg
på Inlandsbanan från Härjedalen till Uppsala. De
tågen skulle kunna klara mycket mer trafik.
Miljöpartiet vill ha ett nytt spår mellan Falun och
Borlänge och upprustning av nuvarande spår. Det
spåret skulle lämpa sig bra för pendeltrafik, som inte
är så tung, och för att avlasta landsvägstrafiken och
innerstadstrafiken i de båda städerna.
Jag instämmer i Elisa Abascal Reyes yrkanden och
står bakom alla reservationer där Miljöpartiet är med.