Herr talman! Jag hittar nu också den sida i betän-
kandet där vår reservation finns, s. 228. Den går bra
att läsa. Det efterfrågas en garanti. Eftersom jag har
haft ansvaret för arbetet kan jag också garantera det.
Det intressanta är ändå den bild som Roy Ottosson
har, uppenbarligen av ren okunskap. Det beklagar jag.
Det väsentliga är naturligtvis att rensa bort skattehöj-
ningar som har genomförts och skatteregler som
kvarstår som hämmar företagandet och möjligheterna
att expandera för de företag som kan ge jobb i Sverige
och de nya företag som kan växa till. Det är en förhål-
landevis liten del av det vi menar att man skall sänka
skatten på. Det är framför allt fråga om att sänka
skatten på arbete för låg- och medelinkomsttagare.
Det är det väsentligaste och viktigaste, och där ligger
tyngdpunkten för våra skattesänkningar.
Förutom det ekonomiskt positiva i detta finns ock-
så rätten för hushåll och enskilda människor att dispo-
nera över större del av sina egna inkomster och kunna
leva på sin lön. Motivet för det är att man inte får det
beroende som i dag är så hämmande.
Roy Ottosson måste medge att de som klarar sig
bäst i dagens Sverige är de som har så mycket över
efter skatter av olika slag att de själva kan betala för
både det ena och andra. Valfriheten finns ju alltid för
dem som tjänar mycket eller har stor förmögenhet. Vi
vill ge den valfriheten till vanliga människor. Det är
ett väsentligt inslag i vår politik.
Allra sist, herr talman, vill jag säga att det finns
erfarenheter av högskattesamhället i Sverige. Om
höga skatter på ting och för människor skulle vara
lösningen på problemen och garantera ett bra välstånd
och välfärd skulle Sverige inte ha haft några problem.
Sverige är högskattesamhället personifierat, men vi
har stora problem med arbetslösheten, otryggheten
hos människor och den bristande valfriheten. Just
detta är effekten av den politik som Erik Åsbrink nu
håller på att återvända till.