Herr talman! Vi har gått igenom Moderaternas
förslag och sett vilka effekter det får för kommunerna.
Vi har räknat försiktigt när vi har kommit fram till
siffran 19 miljarder. En mindre försiktig bedömning
hade gett ett större belopp. Skulle det visa sig att det
finns fel i beräkningen kommer vi givetvis att rätta till
det. Det intressanta är att 19 miljarder bara är början.
1999 fortsätter nedskärningarna för kommunerna med
ännu större belopp. Det är enorma summor som
kommunerna berövas på detta sätt.
Jag vet att Bo Lundgren under årens lopp har ut-
vecklat resonemang för att försöka skylla ifrån sig när
det gäller ansvaret för vad som hände under den bor-
gerliga regeringsperioden. Jag tror ändå att han har ett
betydande ansvar för det stora ekonomiska bakslag
som inträffade.
Låt mig också påminna Bo Lundgren om vad hans
f.d. statssekreterare sade till finansutskottet när vi
samlade in material till dagens betänkande. En viss
herr Urban Bäckström sade följande: 1995 blev ett bra
år för svensk ekonomi. Sysselsättningen ökade med
60 000 personer. Sedan bottennivån i början av 1994
har sysselsättningen ökat med 100 000 personer. Mä-
ter man sysselsättningen i antal timmar och inte i
personer har närmare hälften av den stora nedgången i
sysselsättningen hämtats in. Det hänger naturligtvis
ihop med att medelarbetstiden har ökat.
Nu saktar konjunkturen stegen, bl.a. på grund av
vad som händer i vår omvärld. Men det är farligt om
man försöker skildra en utveckling där konjunkturen
skulle falla brant ned i ett svart hål. På kort sikt kan
man se försiktigt optimistiskt på framtiden. På längre
sikt kan man se mycket optimistiskt på framtiden.