Herr talman! Jag får väl tolka Roy Ottossons tal
som att han själv i varje fall inte känner till något
annat land som har en bättre fördelningspolitik än
Sverige. Därmed inte sagt att man skall vara nöjd med
hur det ser ut med fördelningen.
Vi har alltså i början av 90-talet drabbats av en
ekonomisk kollaps i Sverige med en tredubbling av
arbetslösheten, en fördubbling av statsskulden och en
oerhörd räntebörda. Tror inte Roy Ottosson att vi i
den socialdemokratiska riksdagsgruppen har haft
oerhörda problem när vi försökt få en balans i statens
budget? Vi har ingen balans i år. Det fattas fortfaran-
de ett stort antal miljarder under 1996, vilket ökar på
statsskulden och räntorna. Vi hoppas att snart vara i
ett balansläge, men med urholkade statsfinanser kan
vi inte med kraft slå tillbaka nästa arbetslöshetsvåg
som kan komma vid nästa lågkonjunktur. Vi måste
alltså skrapa ihop resurser. Det har inneburit att vi har
fått begränsa i överföringarna till företag och hushåll
för att på bästa möjliga sätt kunna slå vakt om den
centrala verksamheten framför allt i kommunerna:
vård, omsorg och skola. Det är ingen lätt uppgift,
eftersom det är så ofantliga underskott och spekula-
tioner med ränteuppgång osv.
Jag är ändå beredd att sträcka mig så långt som att
säga att om jag jämför den samlade fördelningseffek-
ten av den politik som jag står för med den samlade
fördelningseffekten i den politik som Miljöpartiet står
för har jag ingen anledning att skämmas.