Herr talman! Jag tror att Jan Bergqvist och jag är
ganska överens om effekterna av finanspolitik och
penningpolitik. Det är självklart så att om man för-
svagar finanspolitiken så löper man risken att inflatio-
nen blir litet högre och att realräntan i värsta fall kan
bli litet högre. Men å andra sidan blir arbetslösheten
litet lägre. Det är en självklar och kortsiktig effekt.
Man får alltid göra avvägningar mellan båda dessa
positiva och negativa effekter. Det är ju det som ni
själva påpekar. Men varför vägrar ni att göra den
avvägningen när ni skall behandla våra förslag som är
högst rimliga med tanke på hur ni socialdemokrater
alltid tidigare i historien har resonerat, nämligen att
när en lågkonjunktur är på gång skall man lätta något
på finanspolitiken? Det är inte rimligt att då lägga
fram ytterligare budgetförstärkningsåtgärder som ni
gör tillsammans med Centerpartiet.
Till sist vill jag säga något om detta att vi är duk-
tiga i Sverige. Tyvärr har skillnaderna minskat. Vi har
en gammal och fin tradition i det här landet när det
gäller att vi har haft en mycket stark fördelningspoli-
tik. I mitten av 1970-talet var Sverige i särklass när
det gällde en jämn inkomstfördelning. Men sedan har,
precis som LO, Statistiska centralbyrån och många
andra har visat, klassklyftorna fördjupats och ökat
mycket starkt under de senaste åren. Och ni socialde-
mokrater har inte förmått stå emot. Det betyder att
skillnaderna gentemot andra länder har minskat. Det
är den trenden som måste vändas.