Herr talman! När det gäller frågan om vilken poli-
tik som kan åstadkomma vad föreslår jag att Johan
Lönnroth någon gång slår upp s. 14 och s. 19 i den nu
avlämnade propositionen 1995/96:207. Där framgår
hur ökningen av arbetslösheten och eroderingen av
statsfinanserna tog fart vid decennieskiftet 1989/90,
och där finns också en redovisning av hur överhett-
ningen i svensk ekonomi mot slutet av 1980-talet
urholkade industrins konkurrenskraft. Där finns alltså
effekterna av den politik som Johan Lönnroth såvitt
jag förstår efterfrågar och som inte var lyckosam.
Jag vill sedan beröra de frågor Johan Lönnroth tog
upp när det gäller moderat politik. Vi är väl medvetna
om att det i det korta perspektivet måste göras en
avvägning i stabiliseringspolitiken när det gäller åt-
stramning. Men då får man ändå se till helheten, Jo-
han Lönnroth, och konstatera att de åtgärder som nu
har vidtagits uppenbarligen inte har lett till så stort
förtroende att de orimliga realräntorna tenderat att gå
ned. De har legat och hackat på samma nivå, och den
har varit exceptionellt hög. Det beror enligt vår be-
dömning till rätt stor del på att man inte har tagit till
sig hur det är. Man har upplevt att marginalerna finns
där.
Det finns en osäkerhet vad gäller både den all-
männa inriktningen och omfattningen av budgetsane-
ringen. Det är därför oerhört väsentligt att skapa detta
förtroende, samtidigt som politiken i övrigt skall ska-
pa ett bra förtroende hos hushållen för den ekonomis-
ka utvecklingen som gör att också den inhemska sidan
kan öka. Allt detta måste vägas samman, liksom att vi
strävar efter att skapa bra förhållanden för den privata
tjänstesektorn - något som Johan Lönnroth är väl-
kommen att komma med i om han inser skattekilarnas
fördärv i det sammanhanget.
Låt mig sedan när det gäller vårt alternativ konsta-
tera att vår politik inte alls innebär det som Johan
Lönnroth säger för kommuner och landsting. Det
handlar huvudsakligen om justeringar beroende på att
kommunernas skatteunderlag förändras med våra
andra förslag.