Herr talman! Jag tror att de moderata politikerna
begriper det. Däremot är det uppenbart att Johan
Lönnroth inte gör det. Låt mig då bara mycket kort
förklara för Johan Lönnroth att huvuddelen av de
förändringar vi föreslår följer av att vi drar ned ege-
navgifterna till sjukförsäkringen, vilket breddar basen
för uttag av skatt för kommuner och landsting. Det
neutraliserar vi. Med förslaget om vårdnadsbidrag är
det samma sak. Med förslaget om ytterligare en ka-
rensdag är det samma sak. De nettoeffekter som finns
ligger i storleksordningen 4 miljarder på momsområ-
det och 3 miljarder i övrigt. Därmed kan vi rensa bort
den delen. Det skapar, med avregleringar, möjlighet
att koncentrera sig på den normala verksamheten.
Johan Lönnroth borde förklara för socialdemokra-
terna i Stockholms läns landsting att det väsentligaste
är att koncentrera sig på sjukvården och inte ägna sig
åt annat, som drar undan resurser för det väsentliga.
Ingen, varken en borgerlig eller en socialdemo-
kratisk regering, gör allting rätt, men man kan göra
mer eller mindre fel. 80-talet var en misslyckad peri-
od, vilket vi uppenbarligen kan vara överens om.
Också vi hade kunnat ha förhoppningar på exempelvis
en annorlunda penningpolitik, med det budgetunder-
skott som fanns och den budgetsaneringspolitik som
bedrevs, som också skapade utrymme för de alltför -
med tanke på statsfinanserna en nödvändighet -
begränsade skattesänkningarna. Så ligger det till.
Det Johan Lönnroth inte begriper är vikten av att
ändra de strukturer som skapade 80-talsproblemen,
och som skapade 70-talsproblemen, och som har gett
en situation där vi inte får de nya jobben ute i företa-
gen. Det borde Johan Lönnroth koncentrera sig på,
samtidigt som han förklarar för sina landstingspoliti-
ker hur man bör koncentrera det väsentliga i lands-
tingets verksamhet.