Herr talman! Låt mig likt Jan Bergqvist läsa in till
kammarens protokoll ur regeringens i morse avläm-
nade proposition om orsakerna till att drygt en halv
miljon jobb försvann under de första åren på 1990-
talet. Man börjar med att beskriva vad som hände
1990, ett och ett halvt år före det borgerliga rege-
ringstillträdet: "En kraftig uppgång av realräntan och
en dramatisk omsvängning i hushållens sparande
medförde ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan."
Sedan fullföljer man: "Samtidigt utvecklades svensk
export under början av 1990-talet mycket dåligt efter-
som överhettningen i den svenska ekonomin mot
slutet av 1980-talet hade urholkat industrins konkur-
renskraft." Där ligger orsakerna. Jan Bergqvist i den
dåvarande socialdemokratiska riksdagsgruppen har ett
stort ansvar.
Låt mig sedan dementera de felaktiga uppgifter
som Jan Bergqvist lämnar. Han borde veta bättre,
eftersom han vet hur det förhåller sig. Vi drar inte ned
den kommunala ekonomin med 19 miljarder kronor
1998 och mera 1999. Vi lyfter av kommunerna finan-
siering som blir statlig 1999 och ger utrymme för
kommunala skattelättnader. De siffror som gäller
1998 stämmer inte. Varför inte försöka föra en saklig
debatt? Eller är Jan Bergqvist så trängd att han måste
ljuga om motståndarna i politiken?
Man kan undra vad det är för värld Jan Bergqvist
lever i. Allt är på rätt väg, säger han. Ändå håller
Socialdemokraterna på att misslyckas i den viktiga
fördelningsfrågan. Är det goda villkor, Jan Bergqvist,
att höja skatten på företagande och arbete med sam-
manlagt uppemot 80 miljarder kronor? Är det goda
villkor att försämra momsreglerna och göra mycket
annat som skapar de stora problem vi upplever i dag?
Vi hade en positiv utveckling 1994 och 1995. Nu
är utvecklingen negativ.