Herr talman! Om jag får börja med det sista så an-
ser jag att biståndet är mycket viktigt, och jag hoppas
att den internationella solidariteten i Sverige kommer
att öka i framtiden.
Jag tror att det långsiktigt är viktigt att vi snabbt
får ordning på statsfinanserna. Ingenting har skadat
förutsättningarna för ett starkt bistånd så mycket som
det statsfinansiella ras och den massarbetslöshet som
inträffade under Anne Wibbles regeringsår. Många
människor försöker nu skapa motsättningar mellan
vår internationella solidaritet och den arbetslöshet
som finns här. Det är viktigt att man både bekämpar
arbetslösheten och fattigdomen i världen.
Jag måste naturligtvis anstränga mig för att lyssna
noggrannare på Anne Wibble. Jag ber om ursäkt för
att jag hörde fel. Jag vill också ge Anne Wibble ett
klart erkännande när jag lyssnar på henne i förhållan-
de till Bo Lundgren. Anne Wibble erkänner ju att den
borgerliga regeringens recept inte klarade att samti-
digt hantera finanskris, strukturkris och lågkonjunktur.
Bo Lundgren skall bortförklara allt, och det är inte
trovärdigt.
Sedan vill jag säga att det finns problem när det
gäller konjunkturutvecklingen. Men vi kan också
notera att investeringarna i industrin fortsätter att
växa. De svenska företagens konkurrenskraft är fort-
farande god. Inflationen är under kontroll. Byggandet,
som är en viktig motor för sysselsättningen, börjar
äntligen sega sig upp ur sin djupa svacka, och arbetet
med att få ordning på statsfinanserna går vidare med
full kraft. Likaså har de svenska hushållen fått en
betydligt bättre balans mellan tillgångar och skulder.
Vi kan dessutom räkna med ett stort överskott i våra
utlandsaffärer både i år och kommande år.